maj 2016 - Dibbuk.se

17 maj, 2016

Fler kvinnliga chefer – Men det är mycket kvar att göra

Det blir vanligare med kvinnliga chefer. Men även om utvecklingen går framåt ur jämställdhetssynpunkt så går det långsamt. Exempelvis uppger så många som var femte ung kvinna i ledarskapsposition uppger att de har blivit könsdiskriminerade. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har ökat markant ända sedan kvinnorörelsens starka framfart på 1970-talet.

Tydliga siffror

Siffrorna är tydliga: I dag är ungefär hälften av alla anställda i Sverige kvinnor. På chefsnivå ser det dock lite annorlunda ut. I samtliga sektorer på arbetsmarknaden är kvinnor underrepresenterade bland chefer. Detta gäller faktiskt även landsting och kommuner, där över hälften av cheferna är kvinnor. Bland den totala arbetskraften i det offentliga är kvinnor i stor majoritet, vilket gör att de trots allt är underrepresenterade på chefsnivå även här.

I den privata sektorn är kvinnor fortfarande i klar minoritet bland cheferna, och snedrepresentationen blir större ju högre upp i hierarkin man kommer. Tittar man på hur det ser ut på vd-nivå i börsnoterade bolag så är det ”business as usual”, där är bara 5,6 procent kvinnor.
Tendensen är trots allt på väg åt rätt håll. Räknar man in lägre chefer i statistiken, som Svenskt Näringsliv gjort i en undersökning, så är skillnaden mellan antalet manliga och kvinnliga chefer bara två procent. Dessutom sker nyutnämningar av chefer i det privata näringslivet i dag i lika stor utsträckning bland kvinnor som män, enligt undersökningen.

Kvinnliga chefer ofta diskriminerade

Långt ifrån allt är dock frid och fröjd. Bland de mest alarmerande siffrorna är att var femte ung kvinna i chefsposition anser sig ha blivit könsdiskriminerad, enligt en undersökning genomförd av Ledarna. Dessutom är det vanligare att manliga chefer siktar på att klättra högre i chefshierarkin. Av de kvinnliga cheferna vill 28 procent av kvinnorna ha en högre position. Bland manliga chefer är motsvarande siffra 36 procent, enligt Ledarnas undersökning.

Svårt att uppnå balans

Att nio av tio vd:ar i de större börsbolagen är män beror inte på att kvinnor inte vill göra toppkarriär, enligt Landberg. Snarare beror det på att många chefsuppdrag gör att balansen mellan arbete och familj blir svår att uppnå, att ersättningen inte är i nivå med det stora ansvaret och att det saknas tydliga karriärvägar och kravspecifikationer. Gamla normer och könsroller spelar givetvis också en stor roll.

– Det är synd. Det blir ett väldigt stort kompetensslöseri när man rekryterar chefer. Man missar bland annat kvinnor, men också flera andra grupper. De man rekryterar är, i princip, vita män. Kanske behöver synen på kompetens breddas, säger Ellen Landberg, jämställdhetsexpert på Ledarna i en intervju i Svenska Dagbladet.

Läs mer »

10 maj, 2016

PK-böcker – Bör vi censurera eller föra samtal?

Lööf-diskussionen sätter en svår fråga i fokus

På senare år har debatten gått hög – ska man ändra i gamla klassiska barn- och serieböcker där det uttrycks värderingar och åsikter som har blivit föråldrade? Det kan handla om mer eller mindre öppen rasism, brist på moderna kvinnobilder eller synen på homosexualitet.

Några exempel som har varit uppe på senare år är fallet där Tintin i Kongo, som framställer afrikaner på ett stereotypt och rasistiskt sätt, togs bort från hyllorna på ett bibliotek i Stockholm. Ett annat är barnboken ”Lilla Hjärtat”, där många tog illa vid sig av huvudpersonens black face-liknande uppsyn. Ett äldre fall är när Pippi Långstrump i senare upplagor av Astrid Lindgrens ”Pippi i Söderhavet” inte längre kallar sin pappa sjökaptenen för ”negerkung”.

Senast i raden av kontroversiella barnböcker rör den populära serietecknaren Jan Lööf, som tecknat och skrivit sina egensinniga serier, både för vuxna och barn, sedan 60-talet. Lööfs serier har fått en hel del kritik redan tidigare, inte minst för bristen på kvinnliga karaktärer. Pojkar och män, grabbar och gubbar, men är det en kvinna med i en av Lööfs böcker så är det i de flesta fall en mamma, i en liten biroll.

Men det som har fått den senaste debatten runt Lööf att blossa upp är hans böcker ”Morfar är sjörövare” och ”Ta fast Fabian”. Lööfs förlag Bonnier Carlsen ska se över böckerna eftersom de har hittat ”stereotypa skildringar av andra kulturer” i dem. Den elaka sjörövaren Omar och gatuförsäljaren Abdullah i ”Morfar… ” och några svarta jazzmusiker i ”Fabian” är några av de karaktärer som anses vara föråldrade.

Hävdar att böckerna har stoppats

Jan Lööf å sin sida hävdade nyligen när han intervjuades i DN att förlaget har ställt ett ultimatum: ”Rita om böckerna, eller så kommer de inte att ges ut längre”. Lööf säger sig ha gjort ett försök att teckna om en av böckerna, men tyckte inte att det fungerade och väljer att ”lägga ner” nya upplagor av böckerna. Förlaget hävdar å sin sida att inget beslut är taget, att diskussionen fortgår.

Det är verkligen ingen lätt fråga. Att Lööf tycker det är svårt att teckna om en gammal bok kan man kanske förstå, det är ett större ingrepp än att bara byta ut ord som ”negerkung” i en Pippibok. Å andra sidan är det just vad Richard Scarry gjorde. Scarry skrev under en lång tid de populära Sysselstad-böckerna, som ofta kritiserades för stereotypa bilder av bland annat kvinnor. Scarry tog åt sig av kritiken och uppdaterade böckerna kontinuerligt för att de skulle hänga med i tiden.

Jonas Gardell har också en poäng när han i en artikel i Aftonbladet framhåller att det inte är någon självklarhet att gamla böcker ges ut på nytt, det är helt och hållet förlagets beslut.

Just i fallet Lööf, och populära barnböcker generellt, kanske resonemanget haltar lite. Bra barnkultur går att sälja om och om igen till nya generationer på ett annat sätt än mer tidsbunden vuxenlitteratur. Att McDonalds nyligen skickade ut en av Lööfs böcker i en jätteupplaga tyder på att intresset fortfarande finns.

Känsligt med kultur för barn

Att det handlar om barnlitteratur gör det hela mer känsligt också. Barn med ursprung från andra kulturer ska inte behöva utsättas för rasism och stela stereotyper, det är nog de allra flesta överens om. Även om det självklart finns de som skriker om ”PK-censur” också.

Det går kanske att hitta en gyllene medelväg. Varför inte ett förord där Lööf eller förlaget förklarar att boken är gjord i en annan tid och därför bör läsas med många nypor salt och helst i en vuxens sällskap? Eller kanske en ”parental advisory”- varning i stil med de som infördes i den amerikanska musikindustrin på 80-talet, för att varna för svordomar och annat snusk?

Det skulle vara en ”win-win-situation”. Förlaget skulle klara sig från anklagelser om PK-censur och fina serieböcker (trots allt) skulle få fortsätta leva.

Lööf å sin sida skulle slippa rita om sina gamla böcker och få extra fart på försäljningen. För alla vet ju hur det gick med hiphop- och hårdrocksskivor som fick en PA-stämpel på 90-talet: de sålde bättre än nästan allt annat i skivhyllorna.