Dibbuk.se

Alla har förmodligen någon gång sett en film, läst en bok eller kollat på tv om hur ett dödsfall förvandlas till en bitter kamp mellan de anhöriga som alla anser sig ha rätt till arvet. Detta ämne är nämligen alltid tacksamt att använda inom fiktionen då det har alla ingredienser att hålla en publik på helspänn – dödsfall, arvstvist, bråk och tårar – ämnet är som sagt vältäckt inom underhållningsbranschen.

Verkligheten ser dock lite annorlunda ut – tack och lov – och i Sverige har vi en speciell lag som reglerar vem som ska ärva vad vid ett dödsfall och denna går under namnet arvsrätt. I denna arvsrätt står det klart och tydligt hur arvet ska fördelas och här kan man säga att den närmaste familjen alltid har förtur. Avlider en man vars efterlevande familj består av en maka, två barn och några syskon så kommer denna arvsrätt att säga att barnen – kallad bröstarvingar – kommer att ärva efter den äkta makan. Därefter säger vår arvsrätt att de avlidne mannens egna syskon står på tur. Arvet lämnas dock inte ut med en gång utan först ser man till eventuella skulder och annat regleras innan man kan börja delningen.

Det korrekta ordet för allt detta är man delar upp ett dödsbo och detta dödsbo är alltså mannen. Delägarna i detta dödsbo är familjemedlemarna och dessa kan man likna vid aktieinnehavare med olika stora innehav där alltså makan – enligt vår arvsrätt – har flest delar.

Detta är en fullt normal familj och här blir alltså fördelningen av arvet heller inget problem om man följer vår svenska arvsrätt.

Arvsrätt tar ingen hänsyn till personliga känslor

Men – hur skulle det se om denna man hade ett annat barn med en annan kvinna och hur skulle vår arvsrätt fungera då? Jo, här skulle det bli lite annorlunda och här kommer vår svenska arvsrätt att säga att detta oäktenskapliga barn direkt ska ha rätt till sin del av dödsboet – utan att behöva vänta som de andra delägarna måste göra. Det finns alltså reglerat exakt hur varje delägare i dödsbo ska behandlas och det är också därför som vår arvsrätt är en absolut nödvändighet – man följer denna för att undvika de bråk vi nämnde ovan. Här ska man dock veta att bråk ändå kan uppkomma och att vår arvsrätt inte är helt vattentät och att den dessutom – i vissa fall – kan te sig ganska orättvis.

Vid ett dödsfall så blossar alltid stora känslor upp och det är dessa som ställer till det då man ska dela upp ett dödsbo – dessa känslor kan inte ens vår arvsrätt reglera och styra och det får man ha respekt för. Oavsett vem som avlider, vad denne lämnar efter sig och hur många som står inför att ärva så kommer det alltid att finnas någon som känner sig åsidosatt och negligerad.

Vår arvsrätt tar – tyvärr kan man tycka i vissa fall – ingen hänsyn till känslor eller personliga relationer. För att kunna belysa och stärka eventuella sådana så krävs det ett skrivet testamente från den avlidne. Först då kan man frångå vår svenska arvsrätt.

Sverige har i jämförelse med andra europeiska länder ett ganska lågt antal omkomna i trafiken per år. Vi räknar med att det handlar om ungefär 300 stycken dödsfall och om man jämför med exempelvis Ryssland – 26.000, Polen – 4500 eller Grekland – 1400 så kan vi fastslå att våra vägar får anses som relativt säkra att vistas på. Naturligtvis så säger inte dessa siffror hela sanningen; Ryssland har ju exempelvis betydligt fler människor än vad vi har i Sverige – men det säger ändå en del av hur vi ser på säkerhet i Sverige.

Dock; varje dödsfall i trafiken är att räkna som en förlust för samhället och det är också av den anledningen som vi i Sverige har den så kallad nollvisionen där vi aktivt jobbar mot att någon gång nå ett år där ingen omkommit som en följd av trafikolyckor. Här spelar naturligtvis vägar och säkerhet en stor roll – man försöker bredda, man försöker bygga bort olycksdrabbade sträckor och man har genomfört större projekt där bland annat mitträcken ska förhindra frontalkrockar. Allt för att säkra och göra de svenska vägarna ytterligare lite tryggare.

En viktig del – om inte den viktigaste – är dock att förebygga och få befolkningen att inse sitt eget ansvar i olyckorna som sker. För; till mångt och mycket så spelar det ingen roll hur säker en väg är om det finns en osäker person bakom ratten. Att man numera har en obligatorisk del i varje körkortsutbildning är därför väldigt positivt – den så kallade riskettan fyller en stor funktion i att informera yngre människor om vilka faror som finns.

Riskettan kommer att rädda liv

Här handlar det om en slags påbyggnad på halkbanan – en teoretisk sådan där exempelvis en grupp yngre människor i Stockholm som står inför att ta körkort måste genomföra riskettan och gå igenom främst tre saker och riskerna med bilkörning i kombination med dessa: Alkohol, narkotika och brist på sömn. Tre vanliga orsaker till dödsfall i trafiken och tre saker som man genom riskettan försöker förhindra.

Kort och gott – denna grupp i Stockholm kommer att tillsammans med en av Trafikverket godkänd instruktör – viktigt! – diskutera, ventilera och informeras om riskerna kring bilkörning i kombination med exempelvis alkohol eller narkotika.

Att halkbanan räddat många liv genom åren råder det inga tvivel om – men frågan är om inte riskettan på sikt kan rädda ännu fler? För varje person som tack vare riskettan väljer att avstå från att sätta sig bakom ratten vid trötthet, efter att ha druckit alkohol eller tagit narkotika så har också detta potentiellt räddat ett liv och inte nödvändigtvis personen i fråga.

LVU är en bestämmelse som ligger till grund för många domstolsprocesser, eftersom den alltid tillämpas emot någons vilja. Lagen behandlar just tvångsvård, oavsett om det sker mot barnets eller föräldrarnas vilja.  Den som arbetar som LVU advokat och är erfaren har säkerligen inte kort om arbeten.

Egen byrå – mer stress

De flesta som öppnar en egen byrå kan nog skriva under på att det blir lite mer stress än som anställd. Dock är det många som också kan skriva under på att den stressen blir mer positiv. Det extra arbete som det innebär att ha en egen firma gynnar dig direkt. Pengarna går direkt in till dig och din verksamhet, och inte någon du jobbar för.

Att det blir mer stress än som anställd LVU advokat behöver alltså inte nödvändigtvis vara något negativt. Snarare är det väsentliga huruvida den stressen är positiv eller negativ. Det är såklart mer sannolikt att stressen blir positiv om man brinner för det man gör.

Flexibelt med egen byrå

Med en egen byrå har man betydligt större möjligheter att vara flexibel. Det är ju du som bestämmer, även om det såklart inte går att göra hur som helst ifall verksamheten ska gå bra. Flexibiliteten gynnar särskilt dig som har ett familjeliv och som vill kunna vara ledig när barnen är det, och ta någon timme ledigt på dagen för något familjerelaterat. Många skulle anse att tiden, och att kunna förfoga över den, är viktigare än en hög lön. Med en egen byrå finns möjligheten att få båda, även om det krävs hårt jobb för att ta sig dit.

Tryggheten i en anställning

Som LVU advokat har du, om du är kunnig, utbildad och erfaren, säkerligen inga större svårigheter att hitta en anställning. Huruvida man i allmänhet bör vara anställd eller ha en egen byrå råder det såklart olika åsikter om. De som argumenterar för att en anställning är bättre gör det ofta med tryggheten i åtanke. Som egenföretagare får man vara beredd på att kunder kan hoppa av och att verksamhetens resultat skiftar starkt.

Som anställd har man uppsägningstider och andra tryggheter att förlita sig på. Dessutom har man möjlighet att göra karriär i en mycket stor advokatfirma. Att starta en advokatbyrå på egen hand som blir riktigt stor är svårt. Är man ute efter till exempel hög lön skulle det kunna löna sig att klättra inom ett större bolag. Detta oavsett om man är LVU advokat eller någon annan typ av advokat.