Dibbuk.se

PK-böcker – Bör vi censurera eller föra samtal?

Bokomslag Pippi i Söderhavet

Lööf-diskussionen sätter en svår fråga i fokus

På senare år har debatten gått hög – ska man ändra i gamla klassiska barn- och serieböcker där det uttrycks värderingar och åsikter som har blivit föråldrade? Det kan handla om mer eller mindre öppen rasism, brist på moderna kvinnobilder eller synen på homosexualitet.

Några exempel som har varit uppe på senare år är fallet där Tintin i Kongo, som framställer afrikaner på ett stereotypt och rasistiskt sätt, togs bort från hyllorna på ett bibliotek i Stockholm. Ett annat är barnboken ”Lilla Hjärtat”, där många tog illa vid sig av huvudpersonens black face-liknande uppsyn. Ett äldre fall är när Pippi Långstrump i senare upplagor av Astrid Lindgrens ”Pippi i Söderhavet” inte längre kallar sin pappa sjökaptenen för ”negerkung”.

Senast i raden av kontroversiella barnböcker rör den populära serietecknaren Jan Lööf, som tecknat och skrivit sina egensinniga serier, både för vuxna och barn, sedan 60-talet. Lööfs serier har fått en hel del kritik redan tidigare, inte minst för bristen på kvinnliga karaktärer. Pojkar och män, grabbar och gubbar, men är det en kvinna med i en av Lööfs böcker så är det i de flesta fall en mamma, i en liten biroll.

Men det som har fått den senaste debatten runt Lööf att blossa upp är hans böcker ”Morfar är sjörövare” och ”Ta fast Fabian”. Lööfs förlag Bonnier Carlsen ska se över böckerna eftersom de har hittat ”stereotypa skildringar av andra kulturer” i dem. Den elaka sjörövaren Omar och gatuförsäljaren Abdullah i ”Morfar… ” och några svarta jazzmusiker i ”Fabian” är några av de karaktärer som anses vara föråldrade.

Hävdar att böckerna har stoppats

Jan Lööf å sin sida hävdade nyligen när han intervjuades i DN att förlaget har ställt ett ultimatum: ”Rita om böckerna, eller så kommer de inte att ges ut längre”. Lööf säger sig ha gjort ett försök att teckna om en av böckerna, men tyckte inte att det fungerade och väljer att ”lägga ner” nya upplagor av böckerna. Förlaget hävdar å sin sida att inget beslut är taget, att diskussionen fortgår.

Det är verkligen ingen lätt fråga. Att Lööf tycker det är svårt att teckna om en gammal bok kan man kanske förstå, det är ett större ingrepp än att bara byta ut ord som ”negerkung” i en Pippibok. Å andra sidan är det just vad Richard Scarry gjorde. Scarry skrev under en lång tid de populära Sysselstad-böckerna, som ofta kritiserades för stereotypa bilder av bland annat kvinnor. Scarry tog åt sig av kritiken och uppdaterade böckerna kontinuerligt för att de skulle hänga med i tiden.

Jonas Gardell har också en poäng när han i en artikel i Aftonbladet framhåller att det inte är någon självklarhet att gamla böcker ges ut på nytt, det är helt och hållet förlagets beslut.

Just i fallet Lööf, och populära barnböcker generellt, kanske resonemanget haltar lite. Bra barnkultur går att sälja om och om igen till nya generationer på ett annat sätt än mer tidsbunden vuxenlitteratur. Att McDonalds nyligen skickade ut en av Lööfs böcker i en jätteupplaga tyder på att intresset fortfarande finns.

Känsligt med kultur för barn

Att det handlar om barnlitteratur gör det hela mer känsligt också. Barn med ursprung från andra kulturer ska inte behöva utsättas för rasism och stela stereotyper, det är nog de allra flesta överens om. Även om det självklart finns de som skriker om ”PK-censur” också.

Det går kanske att hitta en gyllene medelväg. Varför inte ett förord där Lööf eller förlaget förklarar att boken är gjord i en annan tid och därför bör läsas med många nypor salt och helst i en vuxens sällskap? Eller kanske en ”parental advisory”- varning i stil med de som infördes i den amerikanska musikindustrin på 80-talet, för att varna för svordomar och annat snusk?

Det skulle vara en ”win-win-situation”. Förlaget skulle klara sig från anklagelser om PK-censur och fina serieböcker (trots allt) skulle få fortsätta leva.

Lööf å sin sida skulle slippa rita om sina gamla böcker och få extra fart på försäljningen. För alla vet ju hur det gick med hiphop- och hårdrocksskivor som fick en PA-stämpel på 90-talet: de sålde bättre än nästan allt annat i skivhyllorna.

Relaterade inlägg

År 2007 så kom en dom i Högsta Domstolen där man gav mamman ensam vårdnad om barnen vid en vårdnadstvist. Inget häpnadsväckande med det kanske – det var snarare skälet som angavs som fick många att rycka på ögonbrynen. Det som gjorde att man gav mamman ensam vårdnad i denna vårdnadstvist var att pappan hade uppvisat samarbetssvårigheter. Exempel på detta gavs och handlade om att pappan vid upprepade tillfällen hade försvårat vid hämtning och lämning[…]

Läs mer »

Hantverksbranscherna utesluter nyanlända

Hantverksbranscherna skriker efter personal, samtidigt som många nyanlända vittnar om att det är otroligt svårt att få in en fot på den svenska arbetsmarknaden. Här finns det en enorm potential som inte tas tillvara. Hur kommer det sig? Traditionella tankesätt Hantverksyrken är ofta bundna till långa traditioner. Det krävs en viss utbildning och praktik för att man ska komma i fråga för en tjänst. Även unga som har utbildat sig i ett visst hantverksyrke på[…]

Läs mer »