En ung pappa förklarar att det inte är någon idé att ge en My Little Pony-häst till sin pojke. Pojken håller den ändå i handen som en pistol och försöker skjuta, förklarar pappan. Pappan säger att “det är så pojkar är”. Små killar vill ha pojkleksaker. Pistoler, lasersvärd, sköldar, bilar och bollar som man kan sparka på. Den unga pappan säger att det är bra att pojkar kan få ut sina aggressioner genom att leka krig och konflikt. De blir lugnare när de har fått leka av sig. Härja av sig.

Än i dag finns föreställningar om att flickor och pojkar måste få bejaka sina flick- respektive pojksidor i lekar och leksaker. Barn ska naturligtvis få utforska sin könstillhörighet. Men varför är det vuxna som ska bestämma vad som är “flickleksaker” och vad som är “pojkleksaker”?

Signaler som styr barnens lek

Å ena sidan dockor och kastruller. Å andra sidan pistoler och traktorer. Så har den traditionella könsuppdelningen av leksaker sett ut länge. Varför? För att barn förr i tiden skulle förbereda sig på ett könsuppdelat vuxenliv. Flickorna som skulle bli kvinnor skulle genom leken öva sig på att bli omhändertagande förälder. Pojkarna skulle genom leken öva sig på att försvara sig i krig, eller att jobba som brandman, polis eller busschaufför.

Vad säger exemplet med den unga pappan och hans son? Att pappan ljuger? Att han tvingas sin pojke att leka med krigsleksaker? Knappast. Men om pappan själv och hans pappa i sin tur lekt med kastruller för att de skulle bli kockar när de blev stora – hade det spelat någon roll för vilka leksaker den unga pappans son väljer i dag?

Utan att tänka på det styr våra vuxna traditioner barnens lek. Barn gör som bekant som vuxna gör och när vuxna har delat in leksaksaffärena i avdelningar för pojkar och avdelningar för flickor märker våra barn det. Bilderna på dockkartongerna visar flickor. Medan pappdockan som bär en cowboyhatt är pojke. Vi vuxna gör så av gammal vana. Inte konstigt att våra barn följer efter.

Fri lek utan pekpinnar

Hur ska vi ge barnen möjlighet att helt välja själva? Att styra handeln kan kännas svårt som privatperson. Men som förälder kan man börja med sig själv. Släpp åsikterna. Föreslå ingenting. Låt barnet själv bestämma redan från början. Om din dotter vill leka i klänningar, låt henne göra det. Om hon vill skjuta pilbåge låt henne göra det. Det samma gäller om din son vill leka med en lastbilar eller låtsas baka cupcakes i en leksaksspis.

En missuppfattning är att vi ska tvinga barn att gå över de traditionella könsgränserna. Det är inte poängen. Men uppmana gärna barn att leka med olika kompisar av båda könen så kommer du märka att de får öva på att leka olika lekar. Två killar som leker tillsammans känner sig kanske mest trygga att börja leka traditionella “kill-lekar” som de lärt sig på skolan. Det känns tryggt för det är så killar gör. Om samma killar sedan särar på sig, den ena tar med en kompis hem som är flicka, och van traditionellt flickiga lekar, kan kombinationen av de två kompisarna leda till något nytt. Det kanske blir ett äventyr som innehåller referenser ur båda världarna, både flickornas och pojkarnas.

Tillbaka till exemplet med den unga pappan och hans son. Om ett barn har lärt sig att leka med leksaker som ser ut som vapen är det kanske inte så konstigt att en häst också kan användas som vapen. Det är fantasi. Allt kan förvandlas i lek. Även föreställningar om vad som är flickigt och pojkigt. Barn måste bara få möjlighet att upptäcka båda världarna. Det kan ta tid. Stora viktiga upptäckter behöver i regel tid. Inte upptrampade vägar.