dibbuk.se: Diakonia och Svenska Kyrkan skapar arbetslöshet på Västbanken

Diakonia och Svenska Kyrkan skapar arbetslöshet på Västbanken

· 22 oktober 2008

Jag är i och för sig ingen större vän av israelisk bosättningspolitik. Dess negativa inverkan på fredsprocessen skall inte överdrivas, men finns där likväl. Om inte annat som något slags signalvärde. Framförallt utgör bosättningarna alibin för kålsuparteoretiker och tillåts uppväga (eller rentav överskugga) verkliga fredshinder.
Som regionens vägran att acceptera ens ett minimalt Israel.

Nåväl, eftersom fenomenet toppat SVT:s och SR:s utrikesrapportering i dag, görs ändå en djupdykning. Det bredare perspektivet saknas nämligen där, inte helt oväntat.

Ariel Vänsterkristna Diakonia m.fl. siktar alltså in sig på att stoppa det svenska företaget Assa Abloys tillverkningsanläggning i det judiska samhället Ariel på Västbanken. Detta trots att det är fullt lagligt för svenska företag att bedriva verksamhet där, och trots att det skapar arbetstillfällen för både israeler och palestinier. Nu meddelar Assa Abloy att företaget flyttas, troligen till suverän israelisk mark.

När palestinierna och Israel förhandlade om Färdplanen med USA 2004, klargjordes att Ariel och andra större judiska befolkningscentra skulle inlemmas till Israel i en fredsuppgörelse. I utbyte skulle den palestinska myndigheten få israeliskt territorium på andra platser. Sverige ingår indirekt via EU i Kvartetten, och betraktar bosättningarna som ”problematiska” — som många andra delar av konflikten, inklusive palestinsk terrorism.

Men till skillnad från Diakonias påståenden har Sverige aldrig klassat bosättningarna som ”illegala”, eftersom båda parter i konflikten har rättmätiga anspråk här, enligt resolution 242. Den säger att Israel har rätt till nya säkra gränser på Västbanken, dvs en del av territoriet. (Som orientering, se UD:s presentationer: Palestinska områdena (Västbanken/Gaza) Palestinska områdena)

Om det redan hade varit klart vad som är ”palestinsk mark”, som Diakonia (och TT) vill låta påskina, så hade det inte behövts en förhandlingslösning. Här sätter sig lobbygruppen upp mot FN och världssamfundet, vilket fick utrikesminister Carl Bildt att reagera:

– Rättsläget är väl inte alldeles klart i sådana här fall, svarade han i en radiointervju, och tog därmed avstånd från Diakonias kampanj. [Ekot]

Konstaterandet kommer från en utrikesminister som inte kan anklagas för att vara pro-israelisk. Tvärtom, tvärtom…

Vilken är då bosättningen Ariels status? Ariel grundades 1977 på en öde bergstopp, bara fyra mil från Tel Aviv, då hela arabvärlden låg i krig med Israel och vägrade att förhandla om en lösning för Västbanken. Staden byggdes på mark som helt lagligt köpts från den palestinska byn Hares 1977, samt på statlig mark enligt den gällande ottomanska lagstiftningen
i området.

Sveriges Radios Cecilia Uddén intervjuade en palestinier vid namn Jamil Daoud. Han påstår att han ägde viss mark i området "före 1967". Det är i och för sig en intressant observation, men det har ju ingen bäring på Ariel, vars mark köptes 1977.
På Internet finns flera tidningsintervjuer med hans släkting Hassoun Daoud, som är borgmästare i Hares. Men ingenstans passar denne på att hävda att hans Daoud-klan skulle äga mark i Ariel idag. Det är svårt att avgöra om Uddéns rapportering brister på grund av Diakonias pressinfo, eller om hon själv slarvat i hasten för att få materialet färdigt lagom till rapportens lansering.

Diakonia kan lätt förväxlas med vanliga biståndsorganisationer. Men som hemsidan gör klart sysslar man med ”opinionsbildning” och ”påverkan” – en lobbygrupp med andra ord. En lobbygrupp vars arbete ofta riktar udden mot Israel. Av alla världens konflikter och kriser har Diakonia valt att fokusera på endast två.”Israel/Palestina” och ”Kongo-Kinshasa”. Gunnar Hökmark formulerade det väl i "Diakonia tiger inför dem som vill utplåna Israel".

Metoden som används går ut på att utnyttja vanliga människors bristande kunskap i de juridiska aspekterna, för att översvämma dem med ord som ger skenbar trovärdighet. De svänger sig ofta med ”internationell rätt”. Lika ofta hänvisar man svepande till ”humanitär rätt” (även för marktvister), men använder en definition som skiljer sig från den som världssamfundet antagit.

Många sekulära palestinier betraktar Israels närvaro på Västbanken som ett skydd mot att den fundamentalistiska terrorgruppen Hamas tar över, som den har gjort i Gaza. Där har våld, kaos och raketbeskjutning mot Israel i praktiken satt stopp för normalt affärsliv.

Genom Diakonias, Svenska Kyrkans och Swedwatch rapport har nu hundratals arbetstillfällen trasats sönder även för Västbankens befolkning, i och omkring Ariel. Det bidrar till fred, tycks de vänsterkristna lobbyisterna tro. De nu arbetslösa palestinierna i Gaza, som förlorade sina jobb när Israel evakuerade de israeliska företagen och odlingarna där år 2005, håller nog inte med.

Dagen SvD DN 1 SDS AB 1 PS

. . .

Al-Hamatzav Diakonias etiska kollaps, Sapere aude! Att smida svärd till lås – och omvänt

Andra bloggar om: palestina, diakonia, västbanken, israel, arbetslinjen, ariel, bosättningar, bidragsberoende, låsningar. Pingat Intressant.se och Twingly.se.

tags: diakonia, folkrätt, israel, palestina

- - - - - - - -

Facebook

Sponsrat: Massor av gratisprov! En lyckad auktion har två vinnare.

Kategori: Israel Palestina

Liknande artiklar:
Sionistlakejens ickevistelse hos Reinfeldt och Kungen
En bild säger mer än tusen ord - Israels svar mot Hamas
"Proportionalitet" och tretton andra punkter
Döda juicen. Döda den.
När karma knackar på

Fabriken ligger på ockuperad mark. Bosättningen Ariel ligger 10 kilometer in på Västbanken och är illegal. Det räcker tydligen inte för Israels vänner. Man måste krysta fram försvar för Israel även i denna fråga. Det är groteskt. Frågan om huruvida Ariel i en avlägsen fredsuppgörelse kan införlivas med Israel är irrelevant. Det är här och nu som gäller. Svenska företag ska inte dra nytta av Israels ockupationspolitik som är huvudorsaken till konflikten.

— Jan E 22 oktober 08 #
Jan E har lika fel som Diakonia. Enligt överenskommelse 2004 kommer Ariel att inlemmas med Israel i en framtida fredsuppgörelse, i utbyte mot att palestinierna får motsvarande areal från Israel på andra platser.

Resolution 242 och Färdplanen stipulerar att BÅDA parter har legitima anspråk på Västbanken, och att Israel har rätt till nya säkra gränser på Västbanken, dvs territorium där (efter att ha invaderats av arabstaterna 1967).

— Jonas 22 oktober 08 #
Varför gå i kringelikrokar? Diakonia med för många flera är en en antisemitisk opinionsbildande organisation. Deras hat rör inte jerusalemförorten Ariel utan synagogan på Blasieholmen. Det är den de vill bränna. Israel är bara marknadsföring.

Dessutom finns det inte i något fördrag något förbud mot affärsrelationer med innevånare i ockupationszoner. Tvärt om, Haagkonventionen gör det uttryckligen tillåtet.

Diakonias och statskyrkans inställning är uppenbarligen ett av många exempel på Kauft nicht bei juden.

— arthur 23 oktober 08 #
det är riktigt att cirka hälften av de anställda i barkans industriområde är palestinier.man får anta att diakonia också vill att dessa ska förlora sina anställningar i denna industriella park så länge de anses fungera som en del av de israeliska bosättarkomplexen.men de i barkans industriområde som blir arbetslösa till följd av assa abloys aviserade flytt till israel är nästan uteslutande judar.fabrikens anställda palestinier uppges av fabrikens representant i diakonias rapport enbart vara en (s.15).

vidare skriver du att “Men till skillnad från Diakonias påståenden har Sverige aldrig klassat bosättningarna som ”illegala”, eftersom båda parter i konflikten har rättmätiga anspråk här, enligt resolution 242.”

anspråk och eventuellt inofficiellt samförstånd för inlemmande i statsbildningar är i klassificeringen av bosättningarna inte det väsentliga.det väsentliga för bedömningen utgår från det faktum att området anses vara ockuperat.och sverige har visst tagit ställning.exempel ur sveriges utrikesdeklaration 11 februari 2004:

“Den svenska regeringens budskap är klart: Bosättningarna på ockuperad mark är illegala och bosättningspolitiken måste därför upphöra. Det så kallade säkerhetsstängslet på
ockuperat område strider mot folkrätten.”

sverige röstar i fn:s generalförsamling tämligen konsekvent igenom resolutioner som på ett eller annat sätt,direkt eller indirekt,klassar de israeliska bosättningarna som olagliga (se exempelvis 61/118 från 2006).

ditt citat från carl bildt kan knappast kallas för ett avståndstagande vad gäller det totala rättsläget.bildt är tveksam och slänger också in flera brasklappar.det intervjun med carl bildt främst handlar om är folkrätten och att d e n enbart binder stater.här har bildt självklart rätt.

och angående rättsläget i förhållande till folkrätten med mera så framgår det om man läser swedwatch/diakonias rapport (s.7) att det inte är helt klarlagt vilka företagens förpliktelser är i förhållande till internationell lag.däremot hävdas i rapporten att fabrikens placering är illegal på grund av att den existerar innanför illegala bosättningars kontroll och drar nytta av den israeliska bosättningspolitiken genom erhållna subventioner (s.9).vad gäller företags ansvar hänvisar rapporten vidare till exempelvis oecd-riktlinjer,ilo-direktiv visavi företags skyldighet att respektera ihl och hr.

oavsett rättsläget så är det tämligen uppenbart att ariel och andra illegala bosättningar gynnas av detta industriområde och det ökar också bosättningarnas attraktionskraft.det har till och med planerats att bygga fler fabriker.på så sätt bidrar de företag som redan finns där inte bara med att stärka den israeliska intressesfären,och för framtida förhandlingar också söka stärka territoriella anspråk,utan även att för framtiden utöka den när industrizonens yta behöver växa.hade fabriken etablerats inne i ramallah hade bedömningen säkerligen blivit annorlunda.

— skurt 7 november 08 #
jonas,varken vägkartan för fred eller resolution 242 stipulerar att båda parter har legitima anspråk på västbanken.de berör inte var exakt framtida gränser ska dras.det resolution 242 däremot säger i sitt förord är att det inte är tillåtet att erhålla territorier med hjälp av krig.det ger palestinierna,eller som tidigare jordanien,ett kraftfullt verktyg att i en fredsuppgörelse med hänvisning till resolutionen kräva ett totalt israeliskt trupptillbakadragande till vapenstilleståndslinjerna från 1949.vill israel söka säkra gränser inne i västbanken med resolutionen som grund kan man enbart göra det med palestinskt medgivande-får man inte detta medgivande har man inget att hämta i resolutionen till stöd för det och får söka dom på den israeliska sidan av vapenstilleståndslinjerna.

visserligen har det i förhandlingar funnits en palestinsk acceptans att i en tecknad uppgörelse inlemma ett stort antal bosättare i den israeliska staten.men en överenskommelse eller ett samförstånd från 2004 som ger israel rätt att inlemma just ariel är inget jag har hört talas om.det kan inte vara geneveinitiativet från 2003;slutet mellan plo-toppar och bland annat före detta israeliska regeringspolitiker.det kan likaså inte vara bushbrevet till sharon 14 april 2004.visserligen säger b u s h att det i ljuset av nya realiteter som existerande befolkningscentra är orealistiskt att tala om ett f u l l t tilbakadragande,men brevet är frånvarande på uppgifter vilka centra som det är realistiskt att i en uppgörelse inlemma i israel.

nåväl;dessa två exempel är ändå inget som binder parterna för framtiden men geneveinitiativet ger en bra fingervisning om vilka ungefärliga gränsdragningar det är möjligt att komma överens om.där hamnar ariel i den palestinska staten.vad jag kan se från de kartor som presenterats från detta initiativ gör även industriparken det,men här är jag inte helt säker.

— skurt 7 november 08 #
Skurt,

Efter att artikeln ovan skrevs, och sannolikt efter påtryckningar och hemställan från bl.a. Diakonia, har UD, genom ett pressmeddelande skrivet häromdagen, den 5 november av Gufran Al-Nadaf, framställt att den nuvarande regeringen anser att bosättningarna (endast de judiska) “strider mot folkrätten”. Hur då? Jo, genom en luddig och omtvistad tolkning av artikel 49 i Fjärde Genèvekonventionen, som hävdar att en stat som ockuperar territorium av en annan erkänd stat inte får deportera sin egen befolkning till det ockuperade området.

Israel vidhåller självklart att området varken är “ockuperat” från någon erkänd “stat” eller att judisk befolkning är tvångsförflyttad dit. Tvärtom handlar det om judar som återvänder till judiskägd mark.

Att Sverige “anser” något i Generalförsamlingen, i motsats till Kvartetten och till konventionens egen ordalydelse, är naturligtvis helt irrelevant för internationell lag. Men det är dock intressant att notera Sveriges “åsikt”.

Resolutionen från Generalförsamlingen (118) som du hänvisar till, från 2007 – inte 2006 – är skrattretande partisk och helt friflygande i förhållande till Fjärde Genèvekonventionens ordalydelse. Och utgör inte internationell lag. Den visar dock att Sverige anser bosättningarna saknar validitet.

Argumentet, som också återfinns i den icke-bindande resolutionen 242 (men då med lika tydlig adress till arabvärlden), om att det vore “otillåtet” att med våld inlemma mark har avfärdats av de flesta länder sedan årtionden. Det finns inte ett enda land som INTE gjort det. I så fall måste FN beordra Ryssland att lämna tillbaka Karelen till Finland, Frankrike Alsace-Lorraine och Polen Schlesien till Tyskland. Turkiet måste lämna tillbaka hela västra delen av landet till Grekland, och Indien-Pakistan måste avstå respektive landområden från självständighetskriget.

Istället för denna princip har Säkerhetsrådet sedan länge valt att göra skillnad på mark som tas i självförsvar och mark som tas i olaglig aggression (såsom Transjordanien och Egypten tog territorier i Mellanöstern).

I Israels fall var principen att merparten av vunna territorier i självförsvar skulle återlämnas till
Jordanien/Egypten i utbyte mot ett stopp för krigstillståndet, och med reservation för att gränserna är säkra, vilket 1949-års vapenstilleståndslinjer aldrig hade erkänts vara. De var inte ens “gränser” erkända av någondera part.

Du glömmer också att judiska bosättningar inte kan särbehandlas i förhållande till arabiska bosättningar på Västbanken, enligt internationell lag.

— Jonas 10 november 08 #
Skurt skrev:

“det resolution 242 däremot säger i sitt förord är att det inte är tillåtet att erhålla territorier med hjälp av krig.det ger palestinierna,eller som tidigare jordanien,ett kraftfullt verktyg att i en fredsuppgörelse med hänvisning till resolutionen kräva ett totalt israeliskt trupptillbakadragande”

Inte alls. Resolutionen skrevs efter att arabvärlden inledde ett samlat krig 1967. Den nyuppfunna skrivningen om att det är “otillåtet” att erhålla mark genom krig gällde alltså dessa stater i allra högsta grad. Inte främst Israel.

“Principen” riktade sig tydligt mot arabländerna. Jordanien och Egypten satt vid denna tid på mark som de ju hade annekterat/ockuperat i NITTON år, genom en olaglig aggression mot Israel 1948! Det var Jordanien som olagligt hade annekterat hela Västbanken och östra Jerusalem, och Egypten som upprätthöll en militärockupation i Gaza. Denna situation, som FN dessförinnan hade fördömt, ville FN skulle upphöra.

Att som du använda denna passus främst mot Israel tyder på bristande förståelse om resolutionens förarbeten (även om det också har varit en taktik från arabländerna och FN under senare år). Israel vann ett försvarskrig startat av Egypten, påföljt av Jordanien och sedan Syrien m.fl. När resolutionen skrevs bedrevs intensiva försök att få arabvärlden att acceptera resolutionen, upphöra med krigstilståndet och hoten mot Israel, och i så fall fredsförhandlingar med Israel om nya säkra gränser.

Men av de arabländer som deltog i invasionskriget så VÄGRADE alla förutom Jordanien.

Därför misstar du dig när du tror att passusen om territorium erhållet i krig skulle vara riktad ensidigt mot Israel.

Tvärtom erkände Säkerhetsrådet i resolutionen att för Israel gällde att retirera till nya framförhandlade säkra gränser, dvs att behålla delar av territoriet som man vunnit i självförsvarskrig.

Jag noterar också i ditt citat, där du säger “eller som Jordanien” att det är Jordanien, inte palestinierna, som detta gäller. Du vet mycket väl att resolution 242 inte ens nämner några palestinier. Detta rör Jordanien, Egypten och Israel. När palestinierna flera decennier senare kommer in i diskussionen ställs helt nya premisser för att de ska ha rätt till en stat. Nämligen fredsförhandlingar om bl.a. gränser.

Att som du gör påstå att “säkra” gränser skulle innebära att landet som anfölls (Israel) skulle behöva finna dem längre in på eget territorium, dvs skulle behöva AVSTÅ suveränt israeliskt territorium till aggressörerna, är helt befängt. Jag vet inte var du fått denna idé ifrån. Och vapenstilleståndslinjernas relevan upphörde självklart i samma ögonblick som arabstaterna förkastade stilleståndslinjerna och en fredslösning 1949. Det finns ingen anledning varför de skulle fortsätta att utgöra en referens EFTER det påföljande sexdagarskriget nästan tjugo år senare.

Du säger vidare att du inte hört talas om de premisser som parterna kommit överens om gällande bosättningar. Låt mig då påminna om att parterna i oslo-avtalets interimsuppgörelse 193 specificerat att endast resolution 242 och 338 kommer att utgöra grunden för en fredslösning. Detta avtal är bindande för parterna, och innebär att alla andra icke-bindande resolutioner, ex. 446 Sovjetstödda text om bosättningar som Diaonia felaktigt hänvisar till, är irrelevant. I Tripartitdeklarationen efter Camp David 2000 upprepar parterna igen att endast 242 och 338 gäller. Clinton-parametrarna rekommenderar att stora bosättningar kvittas mot annan mark till palestinierna. Bush brev till Sharon, inför accepterandet av Färdplanen 2004 gör detsamma. Färdplanen som sådan preciserar att endast 242 och 338 samt en uppföljningsresolution utgör basen för en slutlig fred, och att bosättningarna ska förhandlas i slutfasen. Detta innebär att Kvartetten (inkl. EU/Sverige) anser att de är förhandlingsbara och inte “illegala”.

Här är länkarna till ovanstående bindande bi-laterala avtal och internationella fredsöverenskommelser, som också inkluderar Kvarteten och därmed Sverige:

http://tinyurl.com/65l8u7

http://tinyurl.com/6bopqh

http://www.state.gov/r/pa/prs/ps/2003/20062.htm

— Jonas 10 november 08 #
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att Sverige har drivit en inkonsekvent linje. Man stödjer Säkerhetsrådets resolution 242, Oslo-avtalet och vartettens Färdplan som alla gör klart att Israel har legitima anspråk på bl.a. Västbanken, och att en slutlig lösning endast ska uppnås via förhandlingar baserade på resolution 242 och 338. Men i generalförsamlingen har Sverige allstå, enligt dig (jag har inte personligen sett någon skrivelse om att resolution 118 antagits av Sverige) stött arabiska resolutioner som drivit andra agendor än den som Kvartetten, Oslo-avtalet och Säkerhetsråds-resolutionen 242 anger.

Men internationell rätt, som inte berörs av icke-bindande eller redan av arabländerna avfärdade resolutioner, kvarstår allstå, precis som blogginlägget preciserar.

Ingenting kan förändra att privat köpt mark, såsom Ariel, är helt i överensstämmelse med internationell lag, och ordalydelsen (de jure) i internationell humantär lag (Fjärde Genèvekonventionen), som endast förbjuder påtvingad deportation av egen befolkning till mark som ockuperats från en annan erkänd stat (jfr Rysslands ockupation av Georgien eller Syriens tidigare ockupation av Libanon).

— Jonas 10 november 08 #
jonas,

tack för dina svar!vad bra att vi i alla fall tycks kunna uppnå enighet om att den svenska officiella hållningen är,och har varit under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar,att bosättningarna är illegala.

här intar sverige långt ifrån en isolerad position.det är den allmänt vedertagna i viktiga internationella organ.först råder enighet om att fjärde genevekonventionen gäller på de arabiska territorier,inklusive jerusalem, som ockuperades av israel 1967.och ordet som används i en eller annan form är alltså tämligen konsekvent ockupation.se säkerhetsrådsresolutioner som 446,465,471,476,605,607,608,636,641,681,694,726,799,904.

internationella domstolens förklaring bör kanske också nämnas med tanke på att du tar upp israels invändningar om att inte ha ockuperat området från ett territorium som erkänts tillhöra en annan stat.internationella domstolen tar upp frågan (i målet angående separationsbarriären) som internationell i och med att en annan kontrakterad part av fjärde genekonventionen;jordanien sedan 1951, i en väpnad konflikt;1967,förlorade kontrollen över området.se utslagets punkt 78.domstolen pekar på att de flesta deltagare i sammanhanget anser det vara irrelevant huruvida jordanien hade någon rätt till området för att bedöma konventionens giltighet(punkt 93).domstolens egen bedömning för att fjärde genevekonventionen skall appliceras är enligt punkt 95 att en väpnad konflikt måste existera,och att den utbrutit mellan två kontrakterade parter till konventionen:“If those two conditions are satisfied, the Convention applies, in
particular, in any territory occupied in the course of the conflict by one of the contracting parties.”

http://www.icj-cij.org/docket/files/131/1671.pdf?PHPSESSID=4c7c1d95d9de08e287df890f3fccc74a

— skurt 11 november 08 #
15 juli 1999 i geneve samlades de kontrakterade parterna för fjärde genevekonventionen för första gången i syfte att diskutera huruvida den är applicerbar på de ockuperade palestinska områdena inklusive östra jerusalem.det kommer man fram till att den är.5 december 2001 samlas man åter i geneve för att bekräfta denna ståndpunkt samt även för att “…reaffirm the illegality of the settlements in the said territories and of the extension thereof.“att ytterligare betona är att internationella röda kors-kommitten samma datum betonade att “the ICRC has always affirmed the de jure applicability of the Fourth Geneva Convention to the territories occupied since 1967 by the State of Israel, including East Jerusalem.”
http://domino.un.org/UNISPAL.NSF/2ee9468747556b2d85256cf60060d2a6/43b9f2b1643b4aee85256e37005946ea!OpenDocument

http://www.icrc.org/Web/Eng/siteeng0.nsf/html/5

http://www.icrc.org/Web/eng/siteeng0.nsf/htmlall/57JRGW?OpenDocumentFLDPJ

denna tolkning av fjärde genevekonventionens artikel 49,kalla den “luddig och “omtvistad”,har genom åren som följt efter bosättningsvågen startade på allvar 1977 visat sig ha stöd av de överväldigande flesta medlemsländer i fn samt schweiz.enbart ett mycket litet antal länder har en avvikande uppfattning.detta märks inte bara angående min refererade generalförsamlingsresolution 61/118 antagen av församlingen 14 december 2006 med siffrorna 162-8-10 eller året därpå i 62/83 med siffrorna 161-7-5 utan har föregåtts av årliga upprepningar av dessa idag synnerligen etablerade ståndpunkter.usa,israel,och ofta även australien och några stillahavsstater brukar begränsas till att utgöra nejen i resolutioner där bland annat bosättningarnas status kommer upp.för att söka och se hur röstetalen fördelats:
http://unbisnet.un.org:8080/ipac20/ipac.jsp?session=108V0691N26Y9.82&menu=search&aspect=power&npp=50&ipp=20&profile=voting&ri=&index=.VM&term=A/RES/61/118#focus

men inte bara generalförsamlingen utan även säkerhetsrådet har tidigare uttalat samma syn på bosättningarna i resolutionerna 446,465,471.den går i mildare ordalag även igen i resolution 452.då;1979-1980,satt jimmy carter som amerikansk president när resolutionerna gick igenom och i resolution 465 röstade till och med usa ja.

— skurt 11 november 08 #
synen på bosättningarna utgår alltså från artikel 49 paragraf 6 i fjärde genevekonventionen.nu kan man fråga sig om detta enbart skall tolkas som t v i n g a n d e åtgärder gentemot sin egen befolkning.tydligen inte om man ska utgå från internationella rödakorskommitténs kommentarer till konventionens artikel 49 på deras hemsida.där hänvisas till att man då det begav sig var medvetna om möjliga skillnader i åtgärder gentemot den skyddade och den egna befolkningen och det tveksamma i att använda samma ordalydelse i samma artikel.
http://www.icrc.org/ihl.nsf/COM/380-600056?OpenDocument

och som det framgått har sedan de kontrakterade parterna uttalat sig om bosättningspolitiken i fråga.fn:s organ likaså.internationella domstolen ansåg sig tvungen att i sitt juridiskt rådgivande utslag om separationsbarriären dels ta upp huruvida fjärde genevekonventionen gäller,men även huruvida bosättningarna är lagliga.i punkt 120 drar man slutsatsen att bosättningarna har etablerats genom brott mot internationell lag.och detta har man kommit fram till genom att tolka artikel 49 paragraf 6 på följande vis:

That provision prohibits not only deportations
or forced transfers of population such as those carried out during
the Second World War, but also any measures taken by an occupying
Power in order to organize or encourage transfers of parts of its own
population into the occupied territory.
http://www.icj-cij.org/docket/files/131/1671.pdf?PHPSESSID=4c7c1d95d9de08e287df890f3fccc74a

även den amerikanske domaren i domstolen;thomas buergenthal,delade i punkt 9 av sin avvikande separata deklaration bedömningen att bosättningarna är ett brott mot fjärde genevekonventionens artikel 49 paragraf 6.
http://www.icj-cij.org/docket/files/131/1687.pdf?PHPSESSID=4c7c1d95d9de08e287df890f3fccc74a

att tidigare nämnda organ måste ha kommit fram till en liknande slutsats faller sig naturligt.

— skurt 11 november 08 #
att säkerhetsrådsresolution 242 de första åren kan anses vara icke-bindande är inte särskilt kontroversiellt.men i och med att säkerhetsrådsresolution 338 inkorporerar resolutionen i sin,och resolutionen i punkt 3 använder ord som “beslutar”,anses resolution 242 av många fått en helt annan tyngd och även en bindande karaktär.bortsett detta finns i vilket fall resolutionen nämnd som bas och fundament för en fredlig lösning i vägkartan,principdeklarationerna från 1993 och det trilaterala yttrandet från 2000.

vilket leder oss in i diskussionen kring vad dessa av dig länkade dokument säger eller ger för premisser.naturligtvis har jag hört talas om,och gått igenom ett antal gånger,just dessa.och det jag skrev i mitt tidigare inlägg vidhåller jag:“en överenskommelse eller ett samförstånd från 2004 som ger israel rätt att inlemma just ariel är inget jag har hört talas om.“vägkartan för fred lägger även till det saudiska initiativet.läser man detta initiativ talas det om att israel måste bekräfta ett “Full Israeli withdrawal from all the territories occupied since 1967” för att fred skall uppnås.

så om du kan hitta dina belägg i dessa dokument får du gärna lämna citat ur dom för att vi ska komma vidare.

clintonparametrarna accepterades visserligen av båda parter och gick ut på att israel skall kunna inkorporera områden med ett stort antal bosättare i staten,men dessa parametrar är vad gäller västbankens bosättningar frånvarande på uppgifter om vilka områden som avses.clintonparametrarna är heller inget som binder endera part då de var en del av en förhandlingsprocess,en rekommenderad väg.i denna process uttalades att inget är överenskommet förrän allt är överenskommet.bushbrevet är en del av en korrespondens mellan sharon-bush.palestinierna,fn,ryssland,eller eu är ej bundet av detta brev.och återigen:vilka bosättningar som ska inlemmas i israel är inte uttryckt.

men även o m ariel i ett avtal hade varit nämnt som ett område som skulle tillfalla israel så gäller i vilket fall den fjärde genevekonventionens artikel 49 fram till dess att ockupationen avslutats(se artikel 6).förslagsvis när gränsjusteringarna kan ansetts ha trätt i kraft.

resolution 242 igen;du skriver att jordanien var det enda land som accepterade resolution 242,men faktum är att syrien var det enda av dessa tre som inte accepterade resolutionen (inte förrän 1973 iom att man då accepterade 338).sedan kan man diskutera huruvida libanon,egypten,jordanien,israel kan sägas ha accepterat resolutionens fulla innehåll som man säger sig göra.det tar dock för stort utrymme i ett redan tyngt svar.
referens:generalsekreterarens rapport s/10070 till säkerhetsrådet.
http://domino.un.org/unispal.nsf/9a798adbf322aff38525617b006d88d7/9c1564a379bc943d0525654f005d71cc

— skurt 11 november 08 #
principen om det otillåtna att tillskansa sig territorier med hjälp av krig och våld gäller alla stater.men resolution 242 talar mer specifierat om israeliska trupptillbakadraganden “from territories occupied in the recent conflict”.underförstått sexdagarskrigets.några arabiska erövringar av israelkontrollerat territorium existerade inte i detta krig.vill man hävda att principen via resolutionen gäller andra konflikter längre tillbaka i tiden kan man självklart göra det,men har då en svagare sak att driva hem med positivt diplomatiskt resultat.och israel har år 1967 naturligtvis inget att vinna på att erövrade territorier från kriget 1947-1949 blir föremål för sagda princip.

för principen är som du påpekar en tämligen sen historia som under nittonhundratalet vuxit sig till att bli alltmer etablerad.att retroaktivt söka upphäva erövringskrigs territoriella vinster torde kräva resolutioner som adresserar berörd konflikt till att börja med.särskilt om erövringen kom från en tid då principen inte var just etablerad.eller så kan frågan ansökas om att tas upp till internationella domstolen om parterna så vill eller fn så önskar.här är du fri att informera mig om huruvida detta anförts i berörda organs beslut gällande nämnda princip i anslutning till något av de exempel du tagit upp.

att fn sökte upphöra det tillstånd som innebar att israel och jordanien militärt kontrollerade jerusalem stod dock klart.staden skulle ju administreras av fn och placeras under dess kontroll i generalförsamlingsresolution 181 (upprepades i 194).likaså att förutom pakistan och storbritannien så erkände ingen jordaniens annektering av västbanken.du säger dock att fn fördömt ockupationen/annekteringen av västbanken och gaza.skulle du kunna hänvisa till relevant resolution och utdrag ur den som stöd?för jag hävdar nu det motsatta: både israeliska och jordanska inlemmanden efter kriget 1947-1949 lämnades utan kraftfullt avståndstagande.vare sig man vill betrakta dom som försvarskrig eller aggression.visserligen utgick unccp initialt från resolution 181:s förslag till gränsdragning men att säga att man drev på för denna är ett overstatement.

men nitton år senare intar man en skarpare attityd.för efter åtminstone 1967 känner jag inte till någon annektering till följd av (enbart) krigsresultat skapade efter sagda år som av fn erkänts eller de-facto accepterats som legal.d e t skulle förutom gentemot resolution 242 definitivt gå emot den deklaration (2625)i generalförsamlingen som uttryckligen nämnde denna princip och som återupprepats i en mängd resolutioner (deklarationen är intressant även därför att här har vi exempel på en resolution som tagits i generalförsamlingen och som internationella domstolen åberopar för regler och principer som styr internationell lag).deklarationen nämnde ingen skillnad i bedömningen mellan huruvida områden tagits i försvarskrig eller anfallskrig.man säger i denna deklaration att “No territorial acquisition resulting from the threat or use of force shall be recognized as legal.” och såvida man inte kan finna belägg för att nämnda berörda organ kommit fram till sina slutsatser genom att arbeta under devisen att israel 1967 erövrade nämnda territorier i anfallskrig bör man nog utgå från att man inte tagit hänsyn eller ansett sig behöva ta hänsyn till denna detalj.(å andra sidan var den minoritet i fn som ville peka ut israel som aggressor en betydligt större sådan än de som ville peka ut arabstaterna.)

angående trupptillbakadraganden,gränsjusteringar och förarbeten till reswolution 242 så hänvisar jag dig främst till diskussionen i al-hamatzav.org från inlägg 104 och nedåt.
http://al-hamatzav.org/permalink/fatahman-flyr-till-israel-efter-blodiga-sammanstotningar-med-hamastrupper-i-gaza/

— skurt 11 november 08 #
några kommentarer till påståenden från dig.först ditt citat:“Tvärtom erkände Säkerhetsrådet i resolutionen att för Israel gällde att retirera till nya framförhandlade säkra gränser, dvs att behålla delar av territoriet som man vunnit i självförsvarskrig.”

min kommentar:nja,det viktiga är just ordet “framförhandlande”.ingen legitimitet kan erhållas genom att territorier erhållits med våld.detta var alla eniga om.en majoritet i säkerhetsrådet ansåg till och med uttryckligen att resolutionen skall tolkas som att israel måste dra sig tillbaka helt.men vissa vid denna tid,bland annat storbritanniens lord caradon,ansåg att resolutionen måste formuleras så att det kan finnas utrymme för m i n d r e gränsjusteringar.samme caradon menade samtidigt att enligt honom är det resolutionens t e x t man ska tolka.och kontentan av den blir vad jag påstod i tidigare inlägg.det är här mitt påstående om att behöva söka säkra gränser innanför (eller längs med) det israel kontrollerade fram till 1967 skall placeras:till de förutsättningar som resolutionens ordalydelse ger.nämligen att man måste komma ö v e r e n s om gränser och att resolutionen ger motparten till israel stöd för att vägra att dessa gränser dras på det ockuperade området;genom att hänvisa till det otillåtna att erövra territorier med hjälp av krig.detta kombinerat med att det är israeliska trupptillbakadraganden från områden som ockuperats som enligt resolutionen skall till.kommer man ö v e r e n s om gränsjusteringar ger naturligtvis resolutionen möjlighet till just gränsjusteringar;helt eller delvis på vardera sida om stilleståndslinjen.att gränsjusteringar i mindre skala lär bli ett faktum för att två stater skall komma till är idag många stater införstådda med.

du påstår att “vapenstilleståndslinjernas relevan upphörde självklart i samma ögonblick som arabstaterna förkastade stilleståndslinjerna och en fredslösning 1949.“menar du att de gjorde det för israel eller för fn?för det sistnämnda är det naturligtvis nonsens.för israel är det delvis sant efter 1967 men knappast före sexdagarskriget.för egypten och jordanien är det inte sant efter 1969 men antagligen fram till detta år.jordanien är dock ett särfall då man var tämligen nöjt med just den territoriella vinsten från 1949.

du påstår vidare att “arabstaterna förkastade stilleståndslinjerna och en fredslösning 1949.“fn:s kommission unccp ansåg 1949 i sin första framstegsrapport att det fanns en vilja att uppnå fred bland båda parter.ja,arabstaterna förkastade stilleståndslinjerna som gränsdragning.däremot förkastade man inte resolution 181:s gränsdragning som utgångspunkt för förhandlingar,vilken var vad fn:s kommission unccp först föreslog.man undertecknade ett protokoll där 1947 års gränsdragning indikerades.den förkastade dock i realiteten israel som föreslog att gränsen mellan israel och transjordaninen skulle vara densamma som mellan palestina och transjordaninen (här kunde man dock visa viss flexibilitet för överskådlig tid).arabstaterna tycktes även vara öppna för att israel kunde behålla delar av de erövrade territorierna,men det förutsatte ett massivt palestinskt flyktingåtervändande till dessa erövrade områden.(se unccp:s första och tredje framstegsrapport)
http://domino.un.org/UNISPAL.NSF/5ba47a5c6cef541b802563e000493b8c/ece6f1b5a3a620e385256bcf0077f9ca
http://domino.un.org/UNISPAL.NSF/85255e950050831085255e95004fa9c3/4a5ef29a5e977e2e852561010079e43c

— skurt 11 november 08 #
ja, jag vet att palestinierna inte står nämnd i resolution 242.den förhindrar dock inte att dessa inbegrips i förhandlingar runt resolutionen.principdeklarationerna 1993 var just ett sådant inkluderande.säkerhetsrådsresolution 1397 för en tvåstatslösning inkoprporerar resolutionen tillsammans med 338.vägkartan likaså.de nya premisserna sedan åtminstone 1993 handlar snarare om förtydligande och tillförande av vägar.inte om att omformulera målen.

sedan får du gärna specificera vilka arabiska bosättningar på västbanken du syftar på.förklara gärna hur dessa kan knytas till fjärde genevekonventionen och artikel 49,paragraf 6.hur det än är med den saken så har det ingen relevans för israeliska bosättningar under israelisk ockupation.och mig veterligt finns det inget internationellt organ av relevans för vår diskussion som hävdar att västbanken är ockuperat av en arabisk stat.i vilket fall inte i barkan ;).först om den dagen kommer blir det relevant att diskutera.och där får jag väl invänta en kommentar från dig.

slutligen skulle jag vilja se vilka belägg det finns för att ariels och framförallt barkans industriparks mark köpts av israeliska eller judiska privatpersoner.denna blogghuvudartikel länkar nämligen till ariels egen sida och den säger ingenting sådant.den tar upp den lilla yta av ariel som 1977 köptes upp av regeringskommittén för bosättningsaffärer från grannbyn haris.övrig mark sägs vara allmän.barkans industripark ligger för övrigt inte i bosättningen ariel utan strax intill.peace now rapporterade för ett par år sedan om de korrigerade uppgifter baserade på den israeliska civiladministrationens data att drygt 86 procent av barkans industripark klassas som allmän mark.hur mycket av den privata marken som köpts upp av israeliska eller judiska privatpersoner skulle vara intressant att veta.enligt haaretz uri blau 2007,som säger sig referera till en internrapport från civiladministrationen,har enbart 0.5 procent av de byggnader som uppförts på västbankens område c uppförts på mark som registrerats på judiska ägare.

http://www.peacenow.org.il/data/SIP_STORAGE/files/6/2846.pdf
http://www.haaretz.co.il/hasen/spages/867276.html

— skurt 11 november 08 #
Skurt, jag bemöter dina kommentarer nedan. Men jag vill påpeka att du har skrivit en text som motsvarar 5 A4-sidor (!) i 7 olika kommentarer, och dessutom spridit ut dina svar gällande enskilda frågor mellan de olika kommentarerna. Det gör det svårt att koncist bemöta det du skriver. Därför är min text också ganska lång. Det vore bra för debattens skull om du skrev kort och koncist, och grupperade dina svar kronologiskt.

” vad bra att vi i alla fall tycks kunna uppnå enighet om att den svenska officiella hållningen är”

Det är uppenbart att den är inkonsekvent. Å ena sidan stödjer Sverige Oslo-avtalen samt Kvartettens Färdplan, som alla preciserar att en fred endast ska komma till stånd genom en förhandlingslösning – inkl. om bosättningar – endast baserade på FN-resolutionerna 242 och 338. Och alla parter har enligt avtalen kommit överens om att förhandlingsfrågan om bosättningarna ska lösas i fredsprocessens sista fas. Å den andra sidan har Sverige röstat för icke-bindande resolutioner i Generalförsamlingen som går emot dessa principer och stämplar bosättningarna som ”utan validitet”.

Men dessa svenska åsikter är inget mer än Sveriges (två) tolkning(ar) av internationell lag. Varken mer eller mindre. Dessa svenska åsikter förändrar förstås inte bosättningarnas status enligt internationell lag. Om det är vi överens.

Jag är också glad över att du instämmer i det jag skrev ovan, nämligen att resolution 242 inte angick de palestinska araberna när den skrevs. Det var först i samband med Oslo-avtalen från 1993 och framåt – som nu är bindande avtal för parterna i likhet med Färdplanen – som de palestinska araberna ingår i ekvationen. Som jag skrev är resolution 242 genom dessa avtal idag också bindande på parterna, som stipulerar att alla de frågor vi diskuterat här, inkl. bosättningarna, är förhandlingsbara och ska få en slutlig lösning i fredsprocessens slut (och därmed inte ”illegala”). Som en parentes, eftersom du nämner det, vill jag påpeka att det saudiska ”fredsinitiativet” ingår som en bas i Färdplanen i den utsträckning som det uppmanar till ”acceptans av Israel som en granne levande i fred och säkerhet inom ramen för en fullständig lösning” (citat från Färdplanens inledning). En fredslösning ska hittas på ”basis” av bl.a. det saudiska initiativet, vilket inte betyder att det accepterats ordagrant och till fullo, vilket Färdplanens begränsande formulering ovan tydligt visar. Det ska vara en del av förhandlingarna.

— Jonas 12 november 08 #
Skurt skriver: ”här intar sverige långt ifrån en isolerad position” [gällande bosättningarnas legalitet]

Det är irrelevant om Sverige inte är den ende som tycker så. Det är åsiktspositioner. Det var många Sovjet- och araballierade som röstade för resolutionen som smutskastade sionism som ”rasism” också, innan den annullerades av FN på 90-talet. Ovannämnda åsiktsresolution är av samma låga vikt.

Det finns ingen bindande FN-resolution i frågan och den Internationella Domstolen har aldrig tagit ställning officiellt. ICRC (Röda Korset och Röda Halvmånen) är inte en domstol, utan deras uppdrag är att organisera de konferenser där konventionerna skrivs och röstas igenom. Än en gång, världssamfundet stödjer de bindande fredsavtalen som nu definierar alla utestående konfliktfrågor som föremål för förhandlingar. Och dessa bindande avtal kom efter de flesta av de icke-bindande resolutioner som du åberopar.

Du hänvisar också till att de kontrakterande parterna till Fjärde Genèvekonventionen ”upprepar” att den är applicerbar på ”de ockuperade palestinska territorierna”. Denna konferens hölls, precis som formuleringen också avslöjar, på uppdrag av den för internationell lag irrelevanta Generalförsamlingen (se texten).

Du åberopar också ICRC:s kommentar gällande den omtvistade tolkningen av Fjärde Genèvekonventionens artikel 49. Kommentaren tar ingen ställning till artikelns applicerbarhet på judiska bosättningar, utan noterar endast att det hade varit mer ”logiskt” om artikelns paragraf 6, angående deportering av egen befolkning till ockuperat område, hade skrivits i en egen artikel. Men som artikel 49 nu är skriven framgår det i paragraf 1 vad som menas med deportering och transfer, och detta kan därför inte appliceras på frivillig inflyttning, enligt Israel. Det ska också noteras att paragraf 1 tillåter ”frivillig transfer”, vilket ICRC:s kommentar också påpekar.

Israel anser dessutom att konventionen inte kan appliceras på de omtvistade områdena överhuvudtaget enligt artikel 2, eftersom Israel inte formellt ockuperar området, då det inte vunnits från någon stat med erkänd suveränitet över Västbanken. Israels tolkning, som också överensstämmer med konventionens egen text, är lika relevant som åsikterna från Generalförsamlingen eller de kontrakterande parterna till konventionen i ICRC (som velat omtolka konventionstexten). Därför spelar det ingen roll hur många GA-resolutioner du hänvisar till. Inget bindande domstolsutslag med relevans för internationell rätt har avgjort saken. Frågan är därmed omstridd. Det är därför som fredsförhandlingarna har tagit fasta på de resolutioner som parterna har accepterat, nämligen 242 och 338.

Du antyder att Jimmy Carter-administrationen betraktade bosättningarna som olagliga, men du undviker att nämna att denna syn annullerades av Reagan-administrationen. Du säger också att USA (Carter-administrationen) röstade för resolution 465, men underlåter att nämna att USA invände att ett kommunikationsfel orsakade att man av misstag hade röstat ja. USA, som bl.a. protesterade mot resolutionens krav på nedmontering av bosättningar, utfärdade ett fördömande av resolutionen i efterhand. Se bl.a.här:

” Israel requested the United States to vote against the resolution, however the Carter administration instructed its U.N. ambassador, Mr. McHenry, to seek the deletion of paragraph eight (dealing with Jerusalem and the holy places) and eliminate three other paragraphs calling for the dismantling of existing Israeli settlements. But due to what was later termed “communication failure”, the President did not see the text of the resolution, and Secretary Vance was ordered by him to authorize Ambassador McHenry to support it, while issuing a “strong reservation” on the dismantling clause. The resolution was adopted by a vote of 15 to none. Israel rejected the resolution and few days later the Carter administration issued a statement disavowing the vote saying it was cast in error.”

http://tinyurl.com/6qsqdg

— Jonas 12 november 08 #
Skurt återkommer sedan till den rådgivande åsikten (”advisory opinion”) från Haag-domstolen, som inte heller påverkar internationell lag:

” domstolen pekar på att de flesta deltagare i sammanhanget anser det vara irrelevant huruvida jordanien hade någon rätt till området för att bedöma konventionens giltighet(punkt 93). domstolens egen bedömning för att fjärde genevekonventionen skall appliceras är enligt punkt 95 att en väpnad konflikt måste existera,och att den utbrutit mellan två kontrakterade parter till konventionen”

För att ”ockupation” ska föreligga, och därmed ett krav på Israel att följa konventionen, krävs, enligt konventionen, att området tagits från en stat med erkänd suveränitet över Västbanken. Någon annan sådan stat finns och fanns inte. Artikel 43 i Fjärde Haag-konventionen, som är grunden för lagarna kring ockupation, betonar detta. En ockupation föreligger när ”den legitima maktens auktoritet” de facto överförs i ”den ockuperande maktens händer”. Ockupation uppstår alltså endast när en legitim makt är berövad sin kontroll över området. Varken Jordanien eller den icke-existerande staten Palestina, var en legitim makt på Västbanken, och därför kan inte Israel i juridisk mening sägas vara en ockupationsmakt, enligt definitionerna i båda dessa konventioner.

Och trots skapandet av den Palestinska Myndigheten, har Israel aldrig överlåtit eller avstått någon suveränitet på Västbanken. I artikel 31-6 av Interimsavtalet (Oslo) preciseras detta:

”Nothing in this Agreement shall prejudice or preempt the outcome of the negotiations on the permanent status to be conducted pursuant to the DOP. Neither Party shall be deemed, by virtue of having entered into this Agreement, to have renounced or waived any of its existing rights, claims or positions.”

http://www.mideastweb.org/meosint.htm

För mer läsning kring bosättningarna, Haag-domstolens rådgivande åsikt och säkerhetsbarriären rekommenderar jag följande:

http://www.jcpa.org/JCPA/Templates/ShowPage.asp?DBID=1&LNGID=1&TMID=111&FID=378&PID=0&IID=933

Israel kan inte heller betraktas som ockupant av Västbanken då dess anspråk är baserade i det bindande mandatet för Palestina, som bl.a. omfattade hela Västbanken. Israel är den enda efterträdaren till den brittiska mandatären. Israel har därmed ett mycket gott anspråk på suveränitet på Västbanken. I mandatets artikel 2 åläggs mandatmakten att skapa ett judiskt nationalhem i hela mandatet (vars östra del redan hade styckats av för skapandet av Transjordanien på 78% av ytan). Mandatet, i vilket Västbanken också ingår, medger endast civila och religiösa rättigheter för andra befolkningar i området, inte nationella rättigheter (suveränitet).

http://tinyurl.com/59ombc

” principen om det otillåtna att tillskansa sig territorier med hjälp av krig och våld gäller alla stater.men resolution 242 talar mer specifierat om israeliska trupptillbakadraganden “from territories occupied in the recent conflict”. underförstått sexdagarskrigets. några arabiska erövringar av israelkontrollerat territorium existerade inte i detta krig.”

Nej, detta stämmer inte. Den nypåfunna skrivningen om erhållande av territorier i krig står i resolutionens preambul (inledning) och är generell, och gäller därför även arabstaterna, medan talet om israeliskt trupptillbakadragande ingår som en underpunkt till den operativa artikeln 1.

I det arabiska invasionskriget 1948 tillförskansade sig Syrien områden inne i mandatområdet strax öster om Genesarets sjö och bortom den internationella gränsen. Jordanien tog Judéen-Samarien (Västbanken) och östra Jerusalem. Egypten tog Gaza.

Vapenstilleståndslinjerna som skapades i vapenstilleståndsavtalen innebar att aggressorerna behöll områdena, men avtalen preciserade att de inte gav någon suveränitet över områdena till arabstaterna. På arabstaternas begäran anger avtalen att linjerna inte är ”gränser”, och att ingen part har övergivit sina anspråk.

Det jag menade med att linjerna saknade relevans var att de inte definierade någon suveränitet, utan endast indikerade positioner i ett krig som tagit paus. Tiden gick, 19 år, och arabstaterna vägrade varje form av fredsuppgörelse. När de sedan startade krig igen 1967, över dessa linjer, innebar det också dödsstöten för deras relevans inför förhandlingarna om ”säkra” gränser, annat än som referens. Även om arabstaterna misslyckades att göra territoriella erövringar 1967 så var det ju det som var syftet. Om vapenstilleståndslinjerna hade betytt något så återstår ju frågan varför arabstaterna startade ett krig och våldförde sig på just de linjerna. Och det speglas i förarbetena till resolution 242 1967. Det var inte Säkerhetsrådets avsikt att Israel skulle tvingas tillbaka till dessa irrelevanta osäkra och av arabstaterna de facto förkastade militära linjer från 1949.

— Jonas 12 november 08 #
Det ska också påpekas, med hänvisning till diskussionen om Palestinamandatet ovan samt om erhållandet av mark i krig, att Israel hade vunnit områden som låg långt bortom dem som ingick i mandatet. Exempelvis Sinai, som ligger utanför det område där Israel har anspråk på suveränitet. Till skillnad från Västbanken, som ligger inom mandatområdet, och därmed i det område där Israel har anspråk på suveränitet. Principen i resolution 242 om erhållande av mark genom krig varken understödjer eller förkastar Israels eller Jordaniens suveränitet, och säger ingenting om hur den skall appliceras på Västbanken eller på territorier utanför det som var mandatområdet.

” principen är som du påpekar en tämligen sen historia”

Ja, och den har vad jag vet aldrig använts i andra tvister. Exempelvis Nagorno-Karabach, Nordcypern, Västsahara, Kashmir, Kosovo, Falklandsöarna m.fl. Och din hänvisning till Generalförsamlingens flower-power-resolution (2625) från 1970 om ”Friendly Relations” mellan stater – tre år efter sexdagarskriget – och Haag-domstolens hänvisning till den, inspirerad av Sovjet och andra ”progressiva” stater, har självklart aldrig använts som juridiskt argument. Inte mer än att framhålla att tvister ska lösas genom förhandlingar, inte genom krig. Den principen kan Israel sägas ha uppfyllt genom försöken till fredsavtal efter de arabiska aggressionerna 1948 och 1967, samt i samband med fredsavtalen 1979 (med Egypten) och 1994 (med Jordanien), samt i förhandlingarna med palestinierna.

Låt mig också säga att utöver hyckleriet i denna så kallade ”princip” som aldrig annars används, så är det också ett försvårande faktum att FN aldrig agerat för att upprätthålla det bindande mandatet om det judiska nationalhemmet, upprätthålla delningsplanen i samband med arabvärldens aggression; att aldrig med hänvisning till stadgans kapitel VII beordrat avhysning av Transjordanien, Egypten och Syrien från de områden som de olagligt intog 1948 och höll i hela 19 år eller överhuvudtaget fördöma deras ockupationer med hänvisning till Haag-reglerna och Fjärde Genèvekonventionen, aldrig upprätthållt Jerusalems status fri från jordansk ockupation, aldrig i Säkerhetsrådet fördömt Nassers brott 1967 mot vapenstilleståndet från 1949 och Egyptens casus belli – följt av Jordanien och Syrien genom FN-beordrad insats enligt kapitel VII m.m m.m.

Nej, paragrafrytteriet och intresset för internationell och humanitär lag uppstod först efter arabvärldens nederlag 1967 och därpå följande diplomatiska krig i FN.
Både Storbritannien, som mandatmakt, och FN:s Säkerhetsråd har svikit sina åtaganden med hänsyn till den judiska staten, och är därför i en dålig situation för att få gehör för sina ofta ensidiga åsikter och ”principer” om Israel. Både från landet självt mem också från USA och många andra demokratier.

”deklarationen [2625] nämnde ingen skillnad i bedömningen mellan huruvida områden tagits i försvarskrig eller anfallskrig”

Detta stämmer inte. Resolution 2625 understryker tvärtom att det finns situationer då krigföring är laglig (nämligen i självförsvar). Se preambulens punkt 1b. paragraf 4.

http://daccessdds.un.org/doc/RESOLUTION/GEN/NR0/348/90/IMG/NR034890.pdf?OpenElement

Det beror naturligtvis på att FN-stadgan slår fast att ingenting kan frånta länder deras rätt till självförsvar. Därav följer att land som erhållits i sådant självförsvar kan vara / är föremål för förhandlingar med syfte att återställa fred och säkerhet, vilket Israels förhandlingar uppfyller. Som vi har noterat tidigare har dock sådana principer aldrig upprätthållits i samband med exempelvis Frankrikes inlemmande av Alsace-Lorraine, Rysslands inlemmande av Karelen eller Polens inlemmande av flera tyska provinser efter Andra Världskriget. Ända fram till 90-talet hade Sovjetunionen – FN:s självutnämda mästare i ”avkolonialisering” – ockuperat ett stort antal tidigare självständiga stater (baltstaterna, Kaukasasus-staterna m.fl).

”även den amerikanske domaren i domstolen; thomas buergenthal, delade … bedömningen att bosättningarna är ett brott mot fjärde genevekonventionens artikel 49 paragraf 6.”

Först vill jag påpeka att domarna i Haag inte på något sätt representerar regeringen i det land från vilket de härstammar. Buergenthal representerar alltså inte USA:s regerings uppfattning. Se här:

http://www.icj-cij.org/court/index.php?p1=1&p2=2

På motsvarande sätt vill jag hänvisa dig till Haag-domstolens ordförande, den brittiska domaren Rosalyn Higgins, som i sin separata deklaration, och trots att hon till slut ändå sett sig nödgad att ge bifall till domstolens konsensusåsikt, anser att domstolen varit obalanserad till förmån för palestinierna, endast vägt in omständigheter från resten av konflikten som stödjer palestinierna, inte beaktat palestinska krigsförbrytelser och hon ifrågasätter domstolens hela förfarande när det endast har fördömt Israel.

Så utöver att domstolens rådgivande åsikt inte påverkar internationell lag, så var den tillsammans med domstolens hela hantering dessutom högst kontroversiell och omtvistad mellan domarna själva.

http://www.icj-cij.org/docket/files/131/1681.pdf

— Jonas 12 november 08 #
Jag är glad att du säger dig ha läst de bindande fredsavtal som jag hänvisade till i mina tidigare kommentarer, och att du medger att bl.a. Clinton-parametrarna framlagt principen om att kvitta judiska bosättningar mot israelisk mark till palestinierna. Resterande medlemmar i Kvartetten är bundna av Färdplanen, där bosättningarna definieras som en förhandlingsfråga som ska få sin slutliga status i slutet av fredsprocessen. Av någon anledning påpekar du att det inte exakt har sagts vilka territorier (och bosättningar) som ska utväxlas. Men det är ju detta som ska förhandlas. Alla parter har kommit överens om att så ska ske i slutet av fredsprocessen. Det betyder att bosättningarna inte är ”illegala” till dess, och alla ensidiga FN-resolutioner som påstår motsatsen har uteslutits i fredsprocessen.

Tvärtom ger de bindande Osloavtalen Israel full suveränitet och säkerhetsansvar för bosättningarna fram till en slutlig lösning nås (läs dem).

Det du sedan skriver om att palestinierna blev relevanta först i samband med Oslo-avtalen påpekade jag redan i mina tidigare kommentarer.

” mig veterligt finns det inget internationellt organ av relevans för vår diskussion som hävdar att västbanken är ockuperat av en arabisk stat.”

Det har jag aldrig påstått. Det jag säger är att Fjärde Genèvekonventionen inte kan appliceras på det omtvistade området, och att dess artikel 49 inte kan appliceras på bosättningarna av detta skäl, samt eftersom bosättningarna inte befolkas av människor som deporterats dit. Eftersom frågan är omtvistad, och det finns andra åsikter, har parterna kommit överens om att fredsförhandlingarna endast ska baseras på 242 och 338, och att bosättningarna, som mycket annat, är föremål för förhandlingar som kommer att äga rum i slutet av fredsprocessen. Och redan i fredsprocessens början har viktiga medlare, såsom Clinton i de av parterna accepterade Clinton-parametrarna, och George W. Bush aviserat att en utväxling av mark i utbyte mot bosättningarna är den enda realistiska lösningen på frågan (Bush är även den första amerikanska presidenten som sagt att det finns ett behov av att skapa en palestinsk statsbildning).

” slutligen skulle jag vilja se vilka belägg det finns för att ariels och framförallt barkans industriparks mark köpts av israeliska eller judiska privatpersoner”

Det är förstås omöjligt för mig att ge dig några sådana dokument. På Ariels hemsida anges att marken köpts av den palestinska byn Hares, samt köpts/leasats på statlig mark. Inte på privatägd arabisk mark. Och eftersom Jamil Daoud fick avslag av Högsta Domstolen är jag övertygad om att så är fallet. Och han har inte överklagat.

Observera att även Diakonia i sin rapport skriver att ”Israeli official documentation states that the factory is located on what is classified as state land” (s. 19). Frågan ligger i huruvida Daoud-familjen kontinuerligt odlat på marken, vilket i så fall skulle kunnat ha gett visst anspråk på den under vissa förutsättningar. Daoud påstår att de gjorde det, men har tydligen inte kunnat bevisa det eller har motbevisats. Och Diakonia erkänner att de inte har kunnat verifiera familjens påståenden, utan tvingats lita på deras påståenden ”i brist på tid”:

”Jemil Daoud possesses the family documentation regarding their land ownership
and presented it to the field study team. However, after study the team noted that
identifying methods to reconcile the old agricultural maps of the villages’ land
plots with the modern industrial structure in the settlements was an extremely
complicated procedure. This made it difficult for the team, given the time and the
resources available for this report, to confirm the precise location of the different
land plots from sources other than spoken statements.” (s. 20)

http://www.diakonia.se/documents/public/IN_FOCUS/Israel_Palestine/Report_Illegal_Ground/Report_Mul-T-lock_081021.pdf

För att närmare förstå de komplicerade ottomanska lagar som gäller markägandet på Västbanken, och de olika klassificeringar som finns rekommenderas att läsa följande:

http://www.camera.org/index.asp?x_context=7&x_issue=5&x_article=1234#law

Det går också att följa hur Peace Now vilselett allmänheten genom att uppge felaktig statistik om att bosättningar i hög utsträckning legat på privat palestinsk mark. De har själva tvingats korrigera sina siffror:

http://www.camera.org/index.asp?x_context=2&x_outlet=2&x_article=1301
http://www.iht.com/articles/ap/2007/03/14/africa/ME-GEN-Israel-Settlements.php

— Jonas 12 november 08 #
tack igen,jonas för intressanta synpunkter.det gör ingenting att dina svar blir långa eller till viss del osammanhängande som mina.jag brottades med samma problem med dina svar.och värre lär det tyvärr bli här.längre utläggningar ger dock diskussionen större djup och bättre möjligheter att göra sig förstådd.det är tyvärr inte alltid diskussionerna i bloggosfären tillåts göra det,och jag uppskattar ditt seriösa försök att adressera det mesta i mina inlägg.

angående ditt första svarsinlägg så är det som sagt mycket riktigt att sveriges tolkning är att bosättningarna är illegala.återigen;liksom de konstaterats vara i alla de organ jag tagit upp;säkerhetsrådet,generalförsamlingen,icrc,de kontrakterade parterna för fjärde genevekonventionen,och internationella domstolen.att de israeliska bosättningarna upprättats på offentlig eller privat mark har ingen betydelse i internationella organ för bedömningen av dess legalitet i förhållande till fjärde genevekonventionens artikel 49,paragraf 6.däremot kan bedömningen ha det i israel och i förhållande till fjärde haagkonventionens artikel 46.

du må tycka att generalförsamlingens resolutioner är irrelevanta för tolkningen av vad som utgör internationell lag men det är dom inte nödvändigtvis utan kan åtminstone fungera som en del av en kumulativ effekt.deklarationer om folks rätt till självbestämmande är exempel på detta.resolution 2625 bär extra tyngd därför att den antogs utan omröstning.israel tycktes inte ha haft något emot flowerpower-inslagen i den.internationella domstolen åberopar dessa som stöd i sitt rådgivande utslag om västra sahara.harvards hpcr åberopar i en kortare redogörelse som exempel på internationell lag sagda deklarationer och internationella domstolens rådgivande utslag.länk längre ned.

de kontrakterade parterna för fjärde genevekonventionen och internationella röda kors-kommittén är dock relevanta auktoritativa organ för konventionen i fråga.men menar du alltså att de kontrakterade parternas konferensbeslut skall diskvalificeras därför att det sammankallats av schweiz efter diskussioner mellan schweiz och detta utomstående organ?på vilka juridiska grundvalar då?nästa problem blir att denna synpunkt från dig inte har erkänts av något organ mig veterligt-tvärtom åberopar internationella domstolen just dessa två konferenser med icrc:s yttrande.

din åsikt tycks också vara att internationella domstolens rådgivande dito inte påverkar internationell lag.men eftersom en av domstolens uppgifter är just att tolka juridiska spörsmål vilka kan påverka eller klargöra förutsättningar för beslut och deklarationer från säkerhetsråd och generalförsamling,vilket här visade sig i att generalförsamlingen i denna fråga accepterade dess utslag,så blir detta något av en sjävmotsägelse.en annan fråga är huruvida organen tänker framtvinga åtgärder utifrån den illegala situation som uppstått.och där har självklart inte internationella domstolen blivit ålagd sådana funktioner gentemot organen.

— skurt 15 november 08 #
att jag nämner att det inte har klarlagts exakt vilka bosättningar det skall förhandlas om är naturligtvis viktigt för att bedöma om och när områdets status eventuellt går från att tillhöra det ockuperade territoriet till att upphöra göra det.hur skall man annars veta om en status ändrats i ett visst område?både vägkartan och principdeklarationerna nämner att det skall förhandlas om “settlements”,inte “the settlements”-detta försvårar givetvis möjligheten att bedöma huruvida individuella bosättningar kommer att omfattas av dessa förhandlingar.vad ditt citat från principdeklarationerna xxxi:6 visar är enbart att den ena parten inte kan dra slutsatsen att den andra parten frångått positioner man intagit tidigare för att man nu gått in i denna överenskommelse.knappast mycket att hänga i granen.då är efterföljande klausul desto intressantare:

“Neither side shall initiate or take any step that will change the status of the West Bank and the Gaza Strip pending the outcome of the permanent status negotiations.”

det bli därmed svårt att med båda dessa klausuler som utgångspunkt plädera för att principdeklarationerna i sig skall ha ändrat områdets status när dess innehåll på god grund kan tolkas säga det motsatta.exempelvis att parterna fortfarande får hävda att bosättningsområdena fortfarande är legala(för israels del)/illegala(för palestiniernas del).detta erkännande att få hävda ståndpunkter betyder inte att principdeklarationerna tar ställning till parternas ståndpunkter.

helt klart har bosättningarna varken i vägkartan eller i principdeklarationerna förklarats vara lagliga.den nuvarande statusen visavi bosättningars legalitet nämner inte överenskommelserna.bosättningar är däremot föremål för framtida förhandlingar.inte konstigare än att svenska riksdagens partiledamöter skulle besluta diskutera jurisdiktion eller att se över enskilda regler och lagar för eventuella ändringar.att man kommer överens om att diskutera detta,och så även gör,betyder inte att det nuvarande tillståndet automatiskt slutat gälla.

detsamma gäller säkerheten.som ockupationsmakt har israel rätt och skyldighet att garantera för säkerheten i området.så även för israeler i bosättningar så länge dessa existerar där.skillnaden från tidigare är att nu etableras också en palestinsk myndighet som övertar ordningsskapande funktioner i områden där palestinier bor.detta tillerkänner plo och israel varandra under interimsperioden i överenskommelsen (vilken skulle vara i fem år).inte särskilt märkligt och har ingenting att göra med bosättningarnas legala status.

åter till förhandlingar om bosättningarna:det betyder i praktiken att dom e f t e r resultat av dessa förhandlingar k a n bli lagliga,men det först efter en överenskommelse om vilka bosättningar det berör,och vilket datum dessa eventuella justeringar med inlemmanden i israel kan sägas ha trätt i kraft.och när ockupationen som berör området kan sägas vara avslutad i förhållande till fjärde genevekonventionen.som vägkartan så uttrycker:“The settlement will resolve the Israel-Palestinian conflict, and end the occupation that began in 1967”.först en slutgiltig överenskommelse alltså.i ljuset av detta finns här ingen motsättning i sveriges hållning.

att det saudiska initiativet inkluderas inte tvunget måste betyda att varenda bokstav i det ska implementeras är jag helt överens med dig om.samtidigt är det det enda initiativ eller överenskommelse i vägkartan som tydligt talar om just storleken på ett tillbakadragande (men inofficiellt har företrädare för detta initiativ öppnat för gränsjusteringar),medans övriga lämnat detta till parterna att förhandla om.men jag vill dock återkomma till att oavsett om även clintonparametrarna inkluderats och det saudiska initiativet exkluderats så handlar det om två olika tillstånd:förslag till,och eventuellt implementerande av,framtida lösningar respektive nuvarande situation.vi lever tyvärr inte i den framtida fredslösningens genomförande ännu.

— skurt 15 november 08 #
alla väsentliga berörda organ,inklusive säkerhetsrådet 1994,har efter principdeklarationerna bekräftat eller åter bekräftat att fjärde genevekonventionen inklusive östra jerusalem gäller på de territorier israel ockuperade 1967.bortsett säkerhetsrådet så har alla ovanstående organ yttrat sig efter principdeklarationerna kommit till stånd om bosättningarna.och de säger att bosättningarna är illegala i förhållande till fjärde genevekonventionen.internationella domstolen påpekar även i punkt 78 att händelser såsom principdeklarationernas innehåll,där vissa funktioner på begränsat område av de ockuperade områdena överflyttats till en palestinsk myndighet, i n t e har ändrat status av territoriet som ockuperat:“All these territories (including East Jerusalem) remain occupied territories and Israel has continued to have the status of occupying Power.”

du skriver att internationella domstolen inte tagit ställning officiellt,och vad du menar är kanske att domstolen med yttrandet inte kan tvinga fn eller israel.och det är i så fall alldeles korrekt.men dess bedömning av internationell lag är klar:bosättningarna är illegala.och även om man vill kalla resolutioner som 446,452,och 465 för icke-bindande så har dom haft effekt genom att påverka internationella domstolens bedömning om dessas legala status.(se punkt 120).

angående icrc:s status så är det inte riktigt så enkelt som du gör gällande,även om du har en poäng i vad du framför.för internationella domstolen pekar i målet om separationsbarriären (punkt 97),och i anslutning icrc:s kommentar om applicerbarheten av artikel 49,på den speciella position icrc har i förhållande till verkställande av den fjärde genevekonventionen:

“The special position of the International Committee of the Red Cross in this field shall be recognized and respected at all times.”

så när internationell lag skall tolkas av domstolen så anses här kommitténs bedömning ha betydelse.

angående icrc:s hemsidas kommentarer till artikel 49 paragraf 6 så söker den påpeka skillnader mellan paragraf 1 och paragraf 6 i vad transfer kan innebära.implicit att det i paragraf 6 inte behöver handla om en påtvingad transfer av den egna befolkningen och att vissa under förarbetet ansåg att det därför hade varit bättre att placera paragrafen i en egen artikel.lägg märke till att i paragraf 1 i själva artikeln förtydligas ordet transfer med tillägget “forced” medans så inte är fallet i paragraf 6.och detta tillägg kom efter att, som du mycket riktigt uppmärksammat,man ville lämna öppet för frivillig transfer i paragraf 1.därför lade man till “forced” – ett förtydligande om att det var just denna transfer det här handlade om.man visade sig alltså vara medvetna om att ordet transfer kan inkludera en frivillig överflyttning.i paragraf 6 är detta förtydligande och denna begränsning av ordet genom tillägget “forced” borta.slutsatserna av icrc:s kommentarer och de diskussioner som föregick artikeln blir alltså att ordet transfer i fjärde genevekonventionens språkbruk,om det inte specificeras,kan betyda både frivillig och påtvingad transfer.

israels invändningar är relevanta på samma sätt som alla medlemmars röster i organ är relevanta,men sedan fattas beslut eller resolutioner om vilka tolkningar som är berörda organs.där har israels inte fått gehör.därför har normalt organens antagna beslut och resolutioner mer vikt än enskilda medlemmars avvikande åsikt i organen.

du skriver att icrc velat omtolka texten.kan du hänvisa till att praxis gentemot att tolka artikel 49 paragraf 6 tidigare stått i motsats till den tolkning som icrc gör?

angående varför jag tog upp buergenthals separata deklaration i internationella domstolen så handlade det inte om att han skulle representera usa utan att hans deklaration om separationsbarriären inte förhindrade honom att ändå se bosättningarna som illegalt uppförda.icj använder formellt olika uttryck beroende av om man anses stå för majoritetsbeslutets skrivelse,har vissa klargöranden man vill få med,har en avvikande åsikt,osv:gradskalan är:ingen separat åsikt-separat åsikt-deklaration-avvikande åsikt.buergenthals kallades deklaration,rosalyn higgins för separat åsikt.främst beroende på att hon är enig med majorteten på de flesta avgörande frågor att ta ställning till.ingenstans säger higgins att hon har en annan åsikt om bosättningarnas illegala status.tvärtom står det klart att hon håller med (punkt 24),och att det inte råder någon tvekan om att israel ockuperar palestinskt territorium(punkt 32).men hennes kritik på vissa punkter är intressant och beaktansvärd.

— skurt 15 november 08 #
du anför sedan haagregleringarna emot att en ockupation av västbankens territorier existerar.och möjligen skulle man kunna anföra detta resonemang på haagregleringarnas fjärde haagkonvention i sig gentemot västbanken och gaza;vill säga att den fjärde haagkonventionen inte är applicerbar i territorierna.men att använda haagregleringarnas definition på när ett område är ockuperat för ett helt annat internationellt traktat;fjärde genevekonventionen,är problematiskt.särskilt som fjärde genevekonventionen har sin egna definition i artikel 2.och här sägs inget om att en makt måste vara “legitim”-utan talar om att den gäller vid “…partial or total occupation of the territory of a High Contracting Party”.samtidigt fungerar dock fjärde genevekonventionen som ett komplement till sektion ii och iii i fjärde haagkonventionen för dom som är bundna till den.israel är ingen kontrakterad part till haagkonventionen men denna är allmänt accepterad och anses numera som en del av sedvanerätten.bland annat av internationella domstolen i rådgivande yttranden.

nu baserar dock israel sin vägran att applicera fjärde genevekonventionen,bortsett enskilda artiklar,främst genom att tolka genevekonventionen som sådan.och vad gäller haagregleringarna har israels högsta domstol hävdat det exakt motsatta:nämligen att fjärde haagkonventionen ä r applicerbar på de områden som av de flesta berörda normalt kallas ockuperade.den naturliga slutsatsen blir att jordaniens och egyptens eventuella illegitima kontroll över området inte hade menlig påverkan på israeliska högsta domstolens beslut.under sådana förutsättningar blir det naturligtvis stora svårigheter att använda samma konventions artikel 43 på en annan konvention och påstå det motsatta för denna.(läs vid fotnot 14 i länken nedan).
http://wwww.reliefweb.int/rw/RWFiles2005.nsf/FilesByRWDocUNIDFileName/EVIU-69HJP6-har-opt-31jul.pdf/$File/har-opt-31jul.pdf

angående resolution 465;resoloutionen har inte återkallats.usa:s reservationer eller veto därefter u t a n f ö r säkerhetsrådet,eller innanför det av andra resolutioner med samma innebörd,kan inte återkalla en resolution i rådet.jag noterar här i anslutning ditt exempel om den generalförsamlingsresolution som jämställer sionism med rasism där generalförsamlingen ansåg nödvändigt att med en ny resolution annullera den.jag noterar också att de reservationer ~~ej veto~~ usa tänkt framföra i säkerhetsrådsresolution 465 inte handlade om bosättningarnas legala status utan om de uppmaningar till åtgärder gentemot dessa som resolutionen tar upp.utrikesminister cyrus vance förklarar trots allt efter omröstningen följande: “U.S. policy toward the establishment of Israeli settlements in the occupied territories is unequivocal and has long been a matter of public record. We consider it to be contrary to international law and an impediment to the successful conclusion of the Middle East peace process.”
http://www.mfa.gov.il/MFA/Foreign%20Relations/Israels%20Foreign%20Relations%20since%201947/1979-1980/73%20Statement%20to%20the%20Senate%20Foreign%20Relations%20Commi

denna syn är jag medveten om har förändrats i och med reagans tillträde.resolutionerna kvarstår dock.

— skurt 15 november 08 #
vi övergår till pläderingen från din sida som menar att israel tagit över storbritanniens mandatroll.det kräver en rekapitulation av händelseförloppet:förvaltarskapet tillhörde tidigare nationernas förbund som alltså tilldelade storbritannien rollen att sköta mandatet för nf.den naturligaste tolkningen vid fn:s bildande och nf:s upplösning är att fn tog över nf:s roll som förvaltare med storbritannien kvar i sin uppgift.sedan aviserar storbritannien för fn att mandatet inte kan fungera som en enstatslösning,och ämnar avsluta sitt uppdrag.när så sker 1948 efter att fn röstat igenom resolution 181 i generalförsamlingen var det tänkt att förvaltarskapet skulle ersättas av två självständiga stater.

fn kan enligt sina stadgar (artiklar: 79,83 och 85)förändra,och förändrar också innehållet i mandatet för palestina från att tala om etablerandet av det judiska nationella hemmet i palestina till att föreslå en tvåstatslösning.enbart den israeliska staten bildades.resolutionen talar om att mandatet skall upphöra gälla senast 1 augusti 1948.då planen för att avsluta förvaltarskapet inte till fullo realiserades (ingen palestinaarabisk stat)kan man kanske hävda att det fortfarande är i kraft på de territorier som ej fick en palestinsk statsbildning,territorier vilka i resolution 181 skulle tillfalla den palestinaarabiska staten.fn skulle då kvarstå som förvaltare i någon form av dessa.

en intressant terori är att israel tagit över mandatrollen.problemet är att inte en enda stat har erkänt denna roll hos israel.med tanke på att storbritannien fick sitt mandat från nf skulle man kanske kunna tycka att även israels mandat skulle må bra av att få någon slags formell behörighet att överta ett sådant?om så skulle vara fallet;var,när,och hur erhöll israel legitimiteten att fungera som sådan?ingenstans var jag kan se.inte heller erhöll man den från den tidigare mandatansvarige storbritannien.det ansvaret bollade storbritannien vidare till fn att sköta.som det är nu tycks israel inte ens själv driva denna tes.storbritannien ansåg uttryckligen när man lämnade över ansvaret att mandatet inte gav storbritannien någon rätt att fördela territoriet till varken judar eller araber.den delen av mandatet lämnade fn över till sin generalförsamling vilket storbritannien accepterade.så även om man skulle kunna hitta en rimlig grund för att acceptera att israel fungerar som mandatansvarig så har mandatet 1947 som sagt förändrats till att handla om en tvåstatslösning med föreslagen gränsdragning.

ett annat sätt att komma runt det är att israel inte är enbart “mandatär” utan förvaltare.det skulle frigöra israel från den övergripande auktoritet fn skulle ha och de riktlinjer fn skulle kunna ålägga israel.israel skulle då kunna anföra att man inte är en ockupationsmakt utan har blivit bemyndigade detta uppdrag.frågan är då av vem.för problemet är även här att inte ett enda beslut i fn har gett israel myndighet att överta nf/fn:s roll.och problem är också att fn i alla instanser ett otal gånger påpekat att israel ockuperar området från kriget 1967.

— skurt 15 november 08 #
jonas,du skriver “Principen i resolution 242 om erhållande av mark genom krig varken understödjer eller förkastar Israels eller Jordaniens suveränitet, och säger ingenting om hur den skall appliceras på Västbanken eller på territorier utanför det som var mandatområdet.”

det är riktigt att resolution 242 inte nämner territorier erhållna från kriget 1947-1949.det gör som jag var inne på att anamma principen för tidigare konflikter kan vara möjlig men betydligt svårare utan att få den adresserad i fn-resolutioner eller utslag i organ som internationella domstolen.det internationella samfundets medlemmars uppträdande är heller inte helt glasklart till stöd för principen åren efter andra världskriget.till det kan säkert ha bidragit att den heller inte uttalades med tillräcklig tydlighet,tyngd,frekvens och auktoritet.för sexdagarskriget juni 1967 är detta inget problem då flera säkerhetsrådsresolutioner upprätthållit den i samband med frågor anslutna till detta krig.viktigast är såklart 242 där principen uttryckligen finns inskrivet.i det israeliska fallet har det alldeles tydligt visat sig vara så att resolutionens förord omöjliggör för israel att erhålla legitimitet genom att som följd av våldsanvändning annektera ockuperade områden.det är den naturliga tolkningen av resolutionen.om inte annat så visar reaktionerna på israels annektering av östra jerusalem med omnejd och golan det i efterföljande resolutioner (se säkerhetsrådsresolutioner 298,497).

“principen om det otillåtna…” hävdade jag på allvar blivit etablerad vid sexdagarskrigets inträffande (vilket även märks på diskussionen i generalförsamlingen).nitton år tidigare och efter andra världskriget var principen inte alls lika självklar (även om vissa juridiska experter på internationell lag söker mena på att avträdandet av territorier kom via fredsfördrag efter andra världskriget och därmed inte kan sägas stå i motsats till en sådan princip så finner jag det inte särdeles övertygande).här räknar du upp ett antal exempel föregått av kommentaren “Ja, och den har vad jag vet aldrig använts i andra tvister.”

av de områden du räknar upp är alltså väldigt få från efter sexdagarskriget.vi tar dom först:

nagorno-karabach

-fortfarande har inte området fått det vitt spridda internationella erkännandet.men här arbetar dock en annan princip som handlar om folkens rätt till självstyre.kan man få gehör för denna del i framtiden kan kanske samfundet hitta en väg att ge det erkännande.på så sätt skulle också en rysk annektering av/ihopslagning med syd-ossetien kunna komma runt vår princip i dispyt-vill säga att området först blir självständigt och antagligen måste uppnå legitimitet som det.

västra sahara

-marockos erövring av västsahara är ej erkänt av fn utan betecknas som ett icke-självstyrande territorium.

nordcypern

-nordcypern har vad jag vet enbart erkänts av turkiet.

jag utelämnar en del äldre uppkomna tvister runt andra världskriget som inte är avhängig min argumentation.

fn har inte tagit ställning i fråga om var gränserna skall gå mellan pakistan och indien angående kashmir eller erkänt endera parts anspråk,jordansk annektering 1950 erkändes enbart av ett par stater,egypten annekterade aldrig gaza,falklandsöarna har britterna haft suveränitet över sedan 1800-talets tidiga mitt då principen inte var etablerad-och argentinsk intagande för inlemmande 1982 var det inte tal om att erkänna legitimiteten av.alsace-lorraine och frankrikes ockupation med annektering inträffade redan 1919.kellogg-briandpakten som brukar tas som första hörnstenen för den omvärdering av vad man får tillskansa sig i en konflikt kom till 1928.

kvar finns kosovo-här spelar återigen folks rätt till självstyre in;här är det en provins som vill bli självständig-det är inte så att kosovo fått erkännande att inlemma territorium utanför provinsen-utan om att vilja bli självständiga i det område kosovoborna lever i.men erkännandet från ett femtiotal stater är kontroversiellt,och fn:s generalförsamling har med knapp mariginal ställt sig bakom serbiens begäran om ett rådgivande yttrande från internationella domstolen.

i israels fall av annektering genom våld,som du av någon anledning inte tog upp,tycks dock omvärlden ha accepterat israelisk suveränitet i städer som jaffa,lydda,och nasaret.man kan hävda att även fn har defacto accepterat den då man inte tagit avstånd från tilltaget (här råder dock avvikande åsikt angående giltigheten i argument genom tystnad).och det var inte enbart jordaniens annektering av östra jerusalem som fn avstod att avge hårda ord utan detsamma var fallet med israels annektering av västra jerusalem.detta var då under 1948-1950.jag pekade dock speciellt på tiden runt sexdagarskriget och framåt när principen förtydligades och upprepades allt oftare.

förhandlingarna med jordanien och egypten är dock ypperliga exempel på hur fastställande av gränser kan och snarare bör gå till.

— skurt 15 november 08 #
några missförstånd som bör klaras upp:jag skrev att resolution 2625 inte nämnde någon skillnad i bedömningen mellan huruvida områden tagits i försvarskrig eller anfallskrig.

du svarar att “Resolution 2625 understryker tvärtom att det finns situationer då krigföring är laglig (nämligen i självförsvar).”

och det är alldeles riktigt.det jag och deklarationen syftade på var territorier som genom utslag efter våldsanvändning inlemmas som en del i ens eget territorium.-det är inte tillåtet.försvar där en part anser sig tvungen att gå in i ett territorium utanför sitt eget för detta syfte och även hålla det för en tid kan vara tillåtet.märk åter att fn:s generalförsamling och säkerhetsråd tagit avstånd från israels inlemmande av territorier i golan och östra jerusalem med omnejd men inte ockupationen från 1967 som sådan.

du har ett antal gånger återkommit till sexdagarskriget och utpekandet av arabstaterna enbart som aggressorer.jag anser att ansvaret för eskaleringen mot krig är tudelad.och de första i det högintensiva kriget som inititierade strider var trots allt inte araber utan israeler.jag har skrivit mer om casus belli,unef-bortdragande,blockad av tiransundet osv här (gå till 7 sept):
http://blogg.svansbo.se/2008/09/05/dalagrabbar-hyllar-sexdagarskriget/

det var allt för denna gång ;)

vänligen

skurt

— skurt 15 november 08 #
Skurt, jag kommer att besvara och bemöta dina senaste kommentarer inom de närmaste dagarna.

— Jonas 20 november 08 #

	Publiceringen modereras av hänsyn till god netikett. Därför kan det dröja upp till tolv timmar innan Ditt inlägg dyker upp. Din e-postadress kommer inte att synas på sidan. Kom ihåg att bekräfta genom att klicka på Skicka! Välkommen att kommentera!
Namn		Kom ihåg
E-post
http://
Meddelande
	Textile-hjälp

dibbuk.se

...public service

Diakonia och Svenska Kyrkan skapar arbetslöshet på Västbanken